Från kaos till medvetenhet

Hoppas du haft en fin jul och fått en bra start på det nya året!

Jag skrev i mitt förra inlägg om att det är så viktigt att stanna upp och lyssna på sig själv, att lyssna på det som händer i dig och att även försöka acceptera som det känns just nu och att tro på att det inte alltid kommer att kännas så.

Jag vill berätta om det största sveket jag någonsin varit med om och jag tror att det säkert är fler där ute som blivit svikna och blivit fruktansvärt besvikna på sin livspartner någon gång. Det är tyvärr så sällan vi pratar om detta med andra. Vi tycker kanske att det är en skam och känner att vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss och att det bara är jag som råkar ut för sånt. Jag känner istället att jag vill dela med mig av det och berätta att jag och även min man har vuxit massor efteråt. Vi har hittat varandra på ett helt nytt sätt, ser på varandra med helt andra ögon idag och kommunicerar mycket bättre och mycket mer med varandra.

Men det var en fruktansvärt jobbig tid och jag trodde att jag var tvungen att vara stark för barnens skull och i mitt arbete, men kände mig samtidigt alldeles trasig inuti. Hade så många frågor, så mycket ilska och hat och den smärtan jag kände var helt obeskrivlig… Kände som att jag höll på att dö inifrån och glömde allt jag lärt mig och allt klokt jag försökt förmedla till andra… Blev ett offer…

Men någonstans där började jag fokusera på att andas och att försöka vara i mig själv och i mina känslor och det viktigaste av allt: jag bad om hjälp! Istället för att vara i huvudet och älta och tycka synd om mig själv och försöka lösa allt själv… Så som jag alltid har gjort… Jag gav liksom upp för mig själv och slutade kämpa emot.

Jag kan inte förklara vad det var som hände, men jag kände ett enormt lugn och en sådan frid i hela kroppen, som att jag fick en varm kram och somnade sedan nästan direkt. Jag vaknade dagen efter av en enorm medkänsla i kroppen och en känsla av att kunna se saker på ett annat sätt. Vet att det låter konstigt, men så var det! En fantastisk känsla! Och det var det som gjorde att det vände för mig. Jag kunde se på min man med medkänsla istället för med besvikelse. ”Det finns inget ont som inte för något gott med sig” heter det ju och jag måste faktiskt hålla med om att det ofta är så. Jag har varit med om en hel del motgångar de senaste åren och det har varit tufft, men det har lett mig in på nya vägar och nya insikter.

Jag tror att vi människor behöver bli ordentligt omskakade ibland för att få insikter och fatta vad vi håller på med, inse vart vi är på väg och för att få en möjlighet att se saker och förstå våra medmänniskor på andra sätt och att hitta och våga ta nya vägar i livet. Jag vet nu att vi får hjälp om vi är beredda att ta emot och att vi hela tiden växer som människor. När livet helt plötsligt tar en annan väg än vad vi kanske har tänkt oss eller mot vad vi är vana vid, då finns det ofta en anledning till detta. Att då förlåta, acceptera och följa med är en utmaning! Och att inte glömma att vi alltid är två i ett förhållande. ❤️

Önskar dig allt gott på det nya året!

2015/01/img_2554.jpg

2015/01/img_2793.jpg

2015/01/img_2783.jpg

2015/01/img_2591.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s