Att våga vara…

…eller icke vara, det är frågan? ❤️

Vi är nog alla rädda för att inte räcka till, att inte duga, att inte vara bra nog. Jag känner så ibland iaf och jag har mer och mer börjat fundera på varför. Varför gör jag saker egentligen? Varför lägger jag upp bilder på Instagram? Varför blir jag irriterad? För vem städar jag? För vem tränar jag? För vem går jag på diet? Varför?

Ja, det kan bli många frågor som ni ser… och jag har kommit fram till att är det inte för mig själv jag gör något, så är det egentligen inte värt att lägga någon tid på det. Det jag verkligen gör och vill göra för mig själv, det får mig att må bra. Och som du kanske redan vet, mår du bra så mår din omgivning också bra eller bättre isf. Det sprider sig som ringar på vattnet. Både glädje och sorg.

Jag har det senaste förändrat ganska mycket i mitt liv. Jag har börjat träna regelbundet, jag har förändrat min kost, jag går på gruppträffar varje vecka och får lära mig vikten av träning, kost och mental träning och jag tränar även med PT en till två gånger i veckan. Allt detta tillsammans med min make, vilket är jättekul och bra för att hjälpa och stötta varann i processen. Men det är bara JAG som kan göra jobbet med MIG! Om jag själv VILL må bättre!!

Det är tufft för både kropp och sinne att göra förändringar och det har varit en tuff tid att ställa om, prioritera om, men ack så nödvändig! Sen jag fick ryggskott i januari så bestämde jag mig för att satsa mer på MIG och mitt välmående. Jag har försummat min kropp mer och mer de senaste åren och kände verkligen behovet av att komma igång och att bli både starkare, piggare och gladare är ju något vi alla mår bra av!

Men det är minsann ingen dans på rosor alltid… Jag har upptäckt hur mycket ”måsten” jag har i mitt liv som jag själv har skapat. Jag försöker hitta njutning varje dag, men nu inte i form av nåt sött som det gärna blev förr, utan av det jag verkligen mår gott av ex meditation, en promenad, en vilostund, en bra bok, mys med hunden, en pratstund med mina barn, skidor mm. Men det är så svårt att bryta vanor har jag märkt! Det är då lätt att lära ut till andra och jag vet ju vad jag borde göra, men när jag väl är där själv, mitt i snårskogen så är det inte lätt att hitta en ny stig att trampa upp… att skapa nya spår i hjärnan tar tid och jag är expert på att tvivla på mig själv.

Så för mig är det mest den mentala biten som är tuff. Jag har bakslag och slås omkull, men varje gång jag reser mig och lär mig av mina misstag, istället för att klanka ner på mig själv, så tar jag ytterligare ett steg uppför trappan mot målet. Målet att vara nöjd med mig själv. Inte kroppsligt så mycket i mitt fall, utan mer med mig som bor där i kroppen. Det känns att förändra, det kan göra ont att förändra, men glöm aldrig att inget är omöjligt!

Jag fortsätter min resa, precis som alla andra på denna planet, och det är på resan vi lär oss. Av oss själva och av andra.

Tack för att du läst och hoppas att jag gett dig något att reflektera över i ditt liv. ❤️

Varm kram Therése

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s