Nära livet

Jag lyssnar gärna på Björn Natthiko Lindeblad, som du kanske redan vet, för jag känner att han är en fantastisk person, sann, ärlig, klok och jordnära. Han har tyvärr nyligen fått diagnosen ALS och berättar öppet, ärligt och sårbart om det i sin podd ”Björn & Navid” i avsnittet ”Ett besked”.

Jag upplever att jag är lik Björn på många sätt. Jag älskar träd, jag älskar min familj över allt annat, jag älskar äventyr, jag älskar öppna, naturliga och ärliga människor, jag älskar livet och är nyfiken på det och jag har på många sätt samma syn på livet som han har, utan att jag visste det innan. Han har på många sätt inspirerat och visat mig vägen.

Jag förundras ofta över livet och över vad det erbjuder. Jag förundras över allt vackert som finns att uppleva här. Ofta är det de mest enkla saker, som är det allra största och mest betydelsefulla för mig. Jag mår exemplevis så gott när jag får vara med min familj och jag behöver och längtar inte alls efter så mycket annat, som jag så ofta gjorde förr. Då var det viktigt för mig att ha snygga, nya, trendiga kläder, se bra ut i håret, ha en snygg, vältränad och gärna brun kropp, ha fina naglar och att ha ett vackert och alltid nystädat hem. Det var viktigt att åka på resor och lägga ut fina bilder på sociala medier, för det gör ju alla andra… jag kollade då inte med mig själv och vad jag ville, utan kollade mer vad andra gjorde, vad andra sa och tyckte… och detta är något som följt mig sen barndomen.

Jag har med tiden märkt att detta har fått mig att må mycket dåligt och jag har insett att jag aldrig kan uppnå perfektion, som jag förr alltid eftersträvade, även som barn. För allt är ju faktiskt perfekt, precis som det är! ❤️

Jag minns så väl när jag och min lillebror skulle vara brudnäbbar på min farbrors bröllop och vi hade var sin liten blombukett i handen. Jag var nog runt 9 år och var redan då så noga med hur jag såg ut och då hur jag skulle hålla buketten så att den såg bäst ut. Min bror brydde sig inte ett dugg om detta och jag såg hur han höll buketten helt fel (enligt mig), men kunde inte göra något åt det och mådde verkligen dåligt över det. Senare på bilder ser man nästan hur jag skäms över hur han håller sin bukett… tänk vad mycket energi detta har tagit av mig!

Jag har alltid tagit livet väldigt mycket på allvar och jag har under hela mitt liv aldrig varit riktigt nöjd. Det fanns alltid saker att förbättra eller förändra, framför allt hos mig själv, men även hos andra och saker runt mig. Jag bytte krukor, gardiner, kuddar, lampor mm för att få det perfekt. Jag var på ansiktsbehandlingar, solade solarium och tränade som en tok, men jag var aldrig nöjd, det kunde ständigt bli bättre… vilken inre stress!! Och vad är egentligen perfekt?! Tänk så mycket jag har slagit på mig själv under mina 45 år…

Idag bryr jag mig inte lika mycket om yttre saker längre märker jag. Jag vill leva mer nära livet nu och mer i närvaro med det och då betyder det materiella och det yttre inte lika mycket. Jag övar varje dag på livets stig och jag hamnar i djupa dalar ibland och sen på vackra toppar. Livets stig går både uppför och utför. Både lätt och trögt. I medgång och i motgång. Och allt är ok. Allt är precis som det ska vara just nu. ❤️

Tack livet för att du lär mig leva.

Tack livet för att du lär mig se och inse.

Tack livet för att jag får vara med och att jag får vara en del av allt detta magiska och spännande som du erbjuder! 🙏🏼✨

Jag önskar dig en lekfull och levande helg och en spännande vandring på livets stig! 🤩😍

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s