Jag – vem är det?

Vilka komplexa varelser vi människor är! Vad mycket magi det ryms i bara en kropp för att inte tala om i ett sinne! Så mycket som inte går att varken förstå eller förklara ens för forskare! Precis som universum. Det är som att det ryms ett eget litet universum inom varje människa. Vi är alla små universum i denna stora tomheten rymd.

Så mycket tankar jag hade om universum när jag var barn. Jag låg ofta i gräset och studerade himlen och fantiserade vad molnen såg ut som och vad som fanns bakom denna blå himmel. Jag flög flygplan för första gången först när jag var vuxen, så jag hade mycket att fantisera över. En av mina önskningar var att kunna flyga. Jag gick gärna ut på kvällen i mörkret, då jag bodde på landet som barn så fanns det gott om mörker, då jag studerade den fantastiska stjärnhimlen och blev ännu mer fascinerad över hur gigantiskt vårt universum är. Jag blev nästan tokig av att fundera över detta minns jag, men tyckte redan då att det var så fascinerande med rymden, alla stjärnor, planeter och månen och allt annat som ryms där.

Jag kände mig ofta annorlunda och lite utanför som barn. Där jag bodde fanns inga barn i min egen ålder, så antingen fick jag leka med de barn som fanns eller vara ensam och jag valde ofta det senare alternativet. Men jag fyllde min tid med djur. Jag blev tyvärr allergisk när jag var runt 6 år och vi fick då göra oss av med min bästa vän Lotta, som var en liten blandrashund. En stor sorg för mig givetvis. Men skogen blev min vän och jag var där jämt när jag inte var i skolan.

Vi har just röjt på vår vind och jag hittade då gamla kassettband där jag spelat in allt möjligt roligt på! De var fantastiska att lyssna på!! Jag sjöng en massa och intervjuade släkt och vänner. Jag hade även med min radio ut i skogen och spelade in vattenbrus och fågelsång och hade det lite som min dagbok, där jag berättade vad molnen såg ut som och vad jag såg och upplevde. Jag avslutade varje mening med ”klart slut”! 😂 Jag minns att jag även försökte måla av fåglar, men det var inte min grej…

Dessa bilder tog jag med min kamera på mina äventyr vid bäcken som jag brukade vårstäda och leka vid. Samma vattenfall vid olika årstider.

Men när jag blev äldre så hittade jag andra djur att ta hand om och vår grannes hund Daisy blev min ständiga följeslagare på mina äventyr i naturen! Vår andra grannes får blev mina vänner och jag borstade dem och lärde dem hoppa och hade sedan cirkus med dem för de grannar som ville se.

Jag tog hand om frågar som flugit in i fönster och hittade möss i skogen som jag tog hem och hade burar och akvarium i garaget över vintern för att sedan släppa ut på våren igen.

Jag fick ta hand om en tredje grannes kaniner en sommar, men minns att de mest slogs och rymde…

Jag tjuvred på grannens hästar i hagen och jag var ute och gick med farmor och farfars kalvar i koppel. Jag tog verkligen vara på det som erbjöds i djurväg kan man säga! Här är några bilder från min barndom.

Så vem är jag… jag är fortfarande den lilla flickan som älskar att vara i skogen och som tycker mycket om djur och uppskattar ensamhet. Men jag är så mycket mer. Jag är inte mina minnen eller mina tankar. Jag är det som är medvetet om det jag upplever just nu. Jag är medvetenheten som ser allt jag ser, utan att döma eller värdera det jag ser. Jag är allt och samtidigt är jag ingenting.

Livet är en spännande resa! 🤩

T A C K för allt jag fått och får uppleva här! 🙏🏼✨