Sårbarhet

Jag känner mig ganska sårbar och skör just nu. Mer än vanligt. Döden har kommit mig ganska nära det senaste och det gör att jag börjat reflektera mer över hur skört livet verkligen är, hur vackert det är och hur viktigt det är att ta tillvara på livet som finns här och nu och att verkligen se det vi har och det vi är och uppskatta det, på riktigt, varje dag. Och att även välja bort det som inte gynnar oss.

Jag har lätt för att öppna mig och visa mina känslor och det kan ibland skrämma andra. Jag upplever att många inte ens visar att de ser när jag ex blir ledsen. Det är så mycket skam och svaghet förknippat med att visa sig sårbar. Jag och säkert många med mig, blev nog uppfostrade att inte visa känslor. ”Det var väl inte så farligt” fick jag ofta höra som barn och då biter vi ofta ihop istället och kör på ännu mer som vuxna, utan att någonsin vara riktigt nöjda…

Jag kan ibland börja gråta när jag hör musik, ser vissa saker på tv eller när jag pratar om något som berör mig. Det bara bubblar upp och det får det göra. Förr tyckte jag det var såå jobbigt och pinsamt, men idag har jag accepterat att jag fungerar så och tycker det är mer ok att visa och känna allt jag känner. Det är även lättare för mig att se och acceptera andras känslor och bli berörd av dem. Denna artikel beskriver detta med sårbarhet mycket bra: https://www.mabra.com/vaga-vara-sarbar-och-bli-lycklig-pa-djupet/

Det är inte många, men det är några personer i mitt liv, där jag lämnat vänskapen pga att jag känt mig kränkt, inte lyssnad på eller nonchalerad. Att inte bli bemött i de känslor man bär på just då, är för mig ett bli nonchalerad. Och det har jag blivit tillräckligt i mitt liv… Det känns skönt att veta att jag kan lyssna på mig och att jag verkligen gör det också och att JAG kan välja. Men det är inte alltid så lätt…

Att istället bli bemött i det jag känner och att kunna visa känslor och få förståelse och att ha någon som tar emot det, det är verkligen sann kärlek! ♥️ Jag är lyckligt lottad som har några sådana personer i mitt liv, där det ytliga inte är viktigt, utan det är insidan som räknas och är det allra vackraste. ♥️

Jag började dagen med en lång promenad med min Nala och fick då reflektera över hur vackert mitt liv faktiskt är! Hur bra allt är och blir och att allt är precis som det ska vara och att det är perfekt, just för mig. 😍

Hur lever du ditt liv? Utifrån andra eller utifrån dig?🌷

Lite bilder från promenaden och första vårtecknet från skogen. 🙏🏼✨

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s