Bortvald & övergiven

Jag har skrivit om detta ämne förut, men känner att det är aktuellt hela tiden och kanske mer nu än någonsin. Jag tror och upplever själv att det inte finns något mer smärtsamt och skamfyllt än att känna sig bortvald och känslan av att vara övergiven. En känsla jag upplevt många gånger under mitt liv, både som barn och som vuxen. En känsla som skapar både otrygghet, osäkert, ensamhet, sorg, smärta, skuld och även mycket skam.

Men varför är det så skamfyllt att prata om detta som så många upplevt och upplever? Både i partnerrelationer, vänrelationer och olika jobbrelationer kan man bli bortvald. Men visar det verkligen att det är något fel på mig som blir bortvald, som vi ofta tror och tänker? Kan det vara så att de som väljer bort faktiskt bara gör oss en tjänst? För vem vill vara i en relation där man inte tillfullo är uppskattad och omtyckt för den man är? Eller på ett arbete där man inte är på den platsen man egentligen ska vara?

Jag tror att allt har en mening och att vi alltid har något att lära av livet och av allt som sker och av alla vi möter. Att allt faktiskt sker av en anledning. Livet kanske vill visa oss något eller leda oss någon annanstans. Jag har istället för att rata den/de som gjort mig illa till mods, istället försökt se dem som mina lärare och se att de är här för att lära mig något och jag har faktiskt även sagt det till några. Att försöka se att de triggar något i mig som inte är läkt, ett sår som kanske funnits där sen jag var barn (eller från något annat liv..). Något som jag kanske behöver titta på och jobba med, vilket jag har gjort under många år nu och verkligen insett att det är så. Och jag triggar säkert något i många andra också… Vi är en spegling av varann helt enkelt, så därför behöver vi varann för att se och upptäcka saker i oss själva.

När jag väl landade i denna insikt så skapade det en större trygghet i mig själv, en känsla av att duga som jag är och känna mitt eget värde. Det finns inga rätt eller fel, inget som är bra eller dåligt, allt beror på hur jag själv väljer att se på livet och på mig själv.

Så att ge sig själv tiden att reflektera, att jobba med sig själv i terapi och samtal, att i mötet med andra våga lyfta frågor som skaver och saker som får oss att må dåligt kan ge oss massor! Alla går omkring med i stort sett samma känslor som du.. du är inte ensam. ♥️♥️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s