Blogg

Sårbarhet

Jag känner mig ganska sårbar och skör just nu. Mer än vanligt. Döden har kommit mig ganska nära det senaste och det gör att jag börjat reflektera mer över hur skört livet verkligen är, hur vackert det är och hur viktigt det är att ta tillvara på livet som finns här och nu och att verkligen se det vi har och det vi är och uppskatta det, på riktigt, varje dag. Och att även välja bort det som inte gynnar oss.

Jag har lätt för att öppna mig och visa mina känslor och det kan ibland skrämma andra. Jag upplever att många inte ens visar att de ser när jag ex blir ledsen. Det är så mycket skam och svaghet förknippat med att visa sig sårbar. Jag och säkert många med mig, blev nog uppfostrade att inte visa känslor. ”Det var väl inte så farligt” fick jag ofta höra som barn och då biter vi ofta ihop istället och kör på ännu mer som vuxna, utan att någonsin vara riktigt nöjda…

Jag kan ibland börja gråta när jag hör musik, ser vissa saker på tv eller när jag pratar om något som berör mig. Det bara bubblar upp och det får det göra. Förr tyckte jag det var såå jobbigt och pinsamt, men idag har jag accepterat att jag fungerar så och tycker det är mer ok att visa och känna allt jag känner. Det är även lättare för mig att se och acceptera andras känslor och bli berörd av dem. Denna artikel beskriver detta med sårbarhet mycket bra: https://www.mabra.com/vaga-vara-sarbar-och-bli-lycklig-pa-djupet/

Det är inte många, men det är några personer i mitt liv, där jag lämnat vänskapen pga att jag känt mig kränkt, inte lyssnad på eller nonchalerad. Att inte bli bemött i de känslor man bär på just då, är för mig ett bli nonchalerad. Och det har jag blivit tillräckligt i mitt liv… Det känns skönt att veta att jag kan lyssna på mig och att jag verkligen gör det också och att JAG kan välja. Men det är inte alltid så lätt…

Att istället bli bemött i det jag känner och att kunna visa känslor och få förståelse och att ha någon som tar emot det, det är verkligen sann kärlek! ♥️ Jag är lyckligt lottad som har några sådana personer i mitt liv, där det ytliga inte är viktigt, utan det är insidan som räknas och är det allra vackraste. ♥️

Jag började dagen med en lång promenad med min Nala och fick då reflektera över hur vackert mitt liv faktiskt är! Hur bra allt är och blir och att allt är precis som det ska vara och att det är perfekt, just för mig. 😍

Hur lever du ditt liv? Utifrån andra eller utifrån dig?🌷

Lite bilder från promenaden och första vårtecknet från skogen. 🙏🏼✨

Annonser

Delpersonligheter

Detta med delpersonligheter är både svårt, jobbigt och intressant i arbetet med att förstå sig själv mer. Jag har hittat många sidor, delpersonligheter, hos mig själv som jag tycker mindre bra om, men som jag blivit medveten om och på så vis kan försöka förstå, börja acceptera och se varför de uppkommit i mitt liv. Och det viktigaste, att inse att jag inte är dem… Här kan du som är nyfiken läsa mer om just delpersonligheter: https://www.altaleda.se/psykosyntes/delpersonligheter/ och här: http://saganomsanningen.se/smakprov/delpersonligheter/

En av alla dem jag stött på och som jag verkligen inte tycker om är ”den respektlösa”. Jag kan fara ut och bli otrevlig, säga massa saker som jag sedan djupt ångrar, köra över och såra… och jag kan vara såå respektlös mot mig själv… Samtidigt som det är fruktansvärt att se detta, så är det en befrielse att inse att detta inte är jag. Det är något jag kan förstå och det första steget är att se och acceptera denna del av mig. Det är inget jag ska försöka ta bort eller förändra. Detta är ju en del av mig, som jag behöver bli vän med istället för att avsky och försöka ta bort.

Jag tror att jag utvecklade den här delpersonligheten för att jag ofta känt mig överkörd och att det ofta bestämdes saker över huvudet på mig som barn. Och att jag sällan fick höra positiva saker om mig själv. Det är när jag inte blir lyssnad på, när jag känner mig osynlig och respektlöst behandlad, som denna delpersonlighet vaknar till liv och då blir JAG istället ”den respektlösa” och mår såå dåligt efteråt. Jag blir även ”den respektlösa” mot mig själv då jag känner mig värdelös och mycket sämre än andra pga att jag jämför mig.

För mig har det nog varit en ”överlevnadsstrategi” för att göra mig hörd överhuvud taget, men på ett sätt som inte varit sunt, varken för mig eller för mina nära. Och jag tror att jag har varit respektlös mot mig själv för att ständigt förbättra mig. Jag har aldrig varit riktigt nöjd, men jag har heller inte gett upp och blivit ett offer.

Genom att bli medveten om detta och föra upp det i ljuset så händer det något. ”Troll spricker i solsken” heter det ju och det är lite detta som händer upplever jag, när jag blir medveten.

Jag upplever att det är i mötet med andra som vi lär känna oss själva om allra bäst. De vi möter i våra liv är våra lärare och de speglar oss och vi kan nyfiket se hur de påverkar oss på olika sätt, hur vi bemöter dem och hur vi själva blir bemötta, samt hur vi bemöter oss själva i olika situationer tillsammans med andra.

Så se de personer som ”skaver” i ditt liv som dina lärare. Se hur de gör det möjligt för dig att lära känna dig själv på ett nytt sätt och se dem och dig själv med nya ögon.

Jag har nu landat hemma efter en ljuvlig ledighet fylld av härlig snö, skidåkning, fina vänner, skratt, äventyr, sol och frisk fjälluft! Fylld av nya erfarenheter och upplevelser. Fylld av liv! Borta bra, men hemma är ändå allra bäst! 😘

Begränsning

Vad begränsar dig? Vad upplever du för hinder och motstånd i ditt liv? Vad får dig att inte släppa taget om det materiella?

Oftast är svaret ”jag själv”. Det är jag, mina tankar och mina föreställningar som begränsar mig. Jag kanske inte tror på mig själv, utan kanske söker bekräftelse, uppskattning och kärlek i andra, utanför mig själv. Jag kanske söker efter lycka och mening i materiella ting, utan att förstå att det endast skänker njutning för stunden.

Ibland behöver vi ta hjälp av våra vänner, familj, lärare eller terapeuter för att återfå tron på att vi har allt vi behöver inom oss, eftersom livet ständigt sätter oss på prov…

Men vetskapen om att jag alltid bär på denna kärlek och frid inom mig, som vi alla så tydligt strävar efter, är en enorm trygghet! När vi innerst inne känner att nyckeln till lycka och frihet finns där inom oss själva, så kommer vi automatiskt börja välja det som gynnar oss och välja det som får oss att må bra. Vi har själva makten att fylla det där tomrummet vi ibland upplever och det hjälper oss inte att fylla det med materiella ting, sex, mat eller droger…

Jag njuter av att få vara tillsammans med min familj och gärna göra något äventyrligt och just nu njuter jag även av att få möjligheten att vinterbada!!

Så börja med att se vad du behöver just nu? Vad får dig att må gott och vad njuter du av? (Något som gynnar dig) Det behöver inte vara något stort och dyrt, utan kanske en innerlig kram, ett skönt bad, ett varmt leende, en härlig promenad eller några uppskattande ord. Eller varför inte börja med att ge dig själv detta? Ofta är det jag själv som hindrar mig att göra det jag faktiskt längtar efter… eller hur är det för dig? ♥️

Eller så kan det vara så att vi istället ”kämpar” oss till lycka och ”jagar” friden med alla möjliga medel, istället för att acceptera och låta allt få vara som det är just nu. När vi kapitulerar och släpper taget om kontrollen, som vi tror att vi behöver ha, så händer det något. Vi ger upp, slappnar av och låter istället livet visa oss vägen.

Så våga vara mer snäll mot dig själv. Tillåt dig att få slappna av, njuta mer och att få ta emot.

Ta hand om dig och dina nära och kära och ha en fin helg och ett härligt sportlov (om du har lov..) 🔆

Att blomma ut

Min dröm är att inspirera människor till att hitta och få tillgång till sin egen kraft och sin livsglädje. Att få dem att att känna sig älskade precis som de är och att känna sig betydelsefulla, utan att försöka förändra något, utan kontrollera eller manipulera eller göra sig till på nåt vis. Att låta allt få vara precis som det är och inse att det är fullt tillräckligt.

Dessa ord kom till mig under helgen:

Att få blomma ut

Släppa yta för djup

Släppa kamp för acceptans

Släppa kontroll för tillit

Släppa jämföranden för tacksamhet

Släppa tvivel för hopp

Släppa svaghet för mod

Släppa rädsla för kärlek

Släppa ensamhet för gemenskap

Släppa krav för självmedkänsla

Släppa manipulation för medvetenhet

Släppa egot för själen ♥️

Tänk om jag hade fått läsa dessa ord när jag var yngre… tänk om jag hade fått uppleva kärlek lite mer som barn… hade jag då förstått mer hur viktigt det är att älska sig själv helt och fullt? Det finns mycket att undra över, men det hjälper ju inte mig idag att älta eller grubbla över dåtiden. Livet sker ju här och nu!

Ja, vilken resa livet är! ♥️ Vi kan kastas mellan hopp och förtvivlan på bara en sekund. Livet är en skör tråd som verkligen är värt att levas. Tänk vad mycket det finns att upptäcka bara i mig själv och även i mötet med andra. Vi är beroende av andra som speglar oss och som får oss att förstå oss på oss själva lite bättre. Vi är alla ett och vi har alla samma resa att göra här på jorden, men vi gör den på helt olika sätt.

Hur gör du för att blomma ut? Hur gör du för att gå från puppa till en vacker fjäril? Hur lever du ditt bästa liv? 🦋

Jag njuter just nu av att sitta på tåget och att vara på väg hem till min älskade familj, som lär mig så mycket om mig själv och som betyder så mycket för mig och som jag vet stöttar mig i allt.

Tack livet! 🙏🏼✨

Lyssna

Lyssnar du på dig själv och livet? Lyssnar du på din kropp? Eller lyssnar du mest på din omgivning?

Jag var så ofantligt dålig på att lyssna på mig själv förr! jag lyssnade mer på vad andra tyckte och tänkte. Och jag gjorde vad jag trodde andra ville att jag skulle göra, utan att själv reflektera över vad JAG ville… och jag visste nog inte själv vad jag egentligen ville med mitt liv, för jag förstod inte att jag hade en egen vilja, ett hjärta och livet som jag faktiskt kunde lyssna på. Det rullade liksom bara på och jag var ”lyckligt omedveten” skulle man kunna säga. Eller lycklig skulle jag väl inte påstå att jag var, mer omedveten.

Det var när jag började bearbeta det jag tryckt undan hos mig själv under hela mitt liv och började se på livet med lite andra ögon som det blev riktigt tufft, fast på ett annat sätt. Det har varit nödvändigt för att jag skulle inse att jag levt i en lögn om mig själv och det var tungt att se och inse. Att jag trodde på mina tankar och att de hade styrt mig hela mitt liv. Att jag led och blev ett offer när något gick emot mig och jag led av alla jobbiga känslor och tankar som då drabbade mig och tyckte synd om mig själv. Att det materiella och en fin yta var det viktigaste att ”visa upp”.

Jag är idag så mycket tryggare i mig själv och jag har släppt så mycket rädslor över att inte duga eller att inte göra rätt.

Alla motgångar är lärdomar för mig idag. Det är ett sätt för livet att visa mig vägen och få mig att förstå och inse viktiga saker som jag behöver lära mig i detta livet och av livet självt.

Detta är min egen tro och mina egna upplevelser och erfarenheter och så som det är och har varit för mig. Det kan vara på något helt annat sätt för dig, för vi har alla olika vägar till att uppnå frid i sinnet och ro i kroppen.

Jag har en elev som gått hos mig på yogakurser i några år nu och vi har känt varann i över 18 år och hon sa till mig förra veckan att hon upplevde att jag ändrat mig så otroligt mycket sen vi först träffades. Då var jag den jag beskrev ovan, en osäker och rädd tjej som hela tiden sökte bekräftelse och var rädd för att göra fel. En tjej som hade enorma krav på sig själv och även på sin omgivning och som levde med ständigt dåligt samvete och med skuldkänslor. En tjej som tog misslyckanden väldigt hårt och som beskyllde sig själv ständigt för att inte vara bra nog, fin nog och att inte vara tillräcklig på alla plan som mamma, fru, dotter, kollega, vän.. det fanns alltid något att klanka ner på…

Ja, jag mådde därefter också och hade enorma problem med min mage som jag haft sen barndomen. Det gick så långt att de till och med opererade bort min blindtarm utan att den var inflammerad.. de hittade aldrig något fel på mig, trots alla undersökningar jag genomgick som gastroskopi, koloskopi, massa prover och olika dieter, många akuta besök för den enorma smärtan jag upplevde som gjorde att jag ofta hyperventilerade och både kräktes och hade diarré samtidig som denna smärta.. det gjorde mig skräckslagen att inte ha kontroll!!

När jag började med yoga runt 2005, var det mest för att träna och jag tyckte det var så jobbigt att vara stilla och möta mig själv att jag gav upp. 2006 gick jag på qi gong för gravida och tyckte det var toppen. 2007 fick jag problem med ett knä och hittade då tillbaks till yogan igen och det är jag enormt glad för idag och mina magproblem försvann för gott efter en tid.

Då fanns det inte så mycket yoga att välja på i Skövde, men jag hittade några kvinnor som hade yoga i gympasalar och bygdegårdar som jag kunde få gå för. Jag var så nyfiken och ville bara lära mig mer och mer! Det var första gången jag kände att jag kunde möta mig själv. I början med mycket krav, med det släppte mer och mer ju längre tiden gick och jag kunde bli snällare både mot mig själv och mot min kropp och släppa kontrollen mer och mer.

Idag är jag bättre på att lyssna på vad jag vill, men visst har även jag en bit kvar. Jag har alltid varit nyfiken och just nu är det mest meditation och promenader med hunden som gäller för mig. Och ett och annat härligt vinterbad!! 💙❄️💦 Det är vad min kropp och mitt hjärta vill just nu. Och gymmet står ju kvar! 😂

Ta hand om dig och är du också nyfiken på meditation och vill prova det så har jag tre tillfällen till med Måndagsmeditation kl 8.50-9.50 den 4/2, 25/2 och den 4/3 på Skövde YogaCentrum. Det är drop-in så det är bara att komma! 🙏🏼✨

Reflektera

Oj, vad jag har känt mycket under 2018! Både positiva och negativa känslor, både från min barndom, till helt nya upplevelser. Att lägga locket på sina känslor och bara tänka positivt är som att försöka att hela tiden trycka ner en fylld badboll under vattenytan. Det tar otroligt mycket kraft och kommer inte att funka i längden. Det har jag prövat i många år, men 2018 kom vändningen och jag är så glad att jag hittade utbildningen ”Bli den du är” i Stockholm, som jag går på helger fram till maj i år.

Jag förstår att det behövs reflektion i livet, för att få bitar att hamna på plats, för att förstå varför saker är som de är och för att se vart jag är på väg och om det är det jag vill. Vi skapar vår egen framtid idag, genom hur vi är, vad vi sänder ut och genom hur vi upplever vår tillvaro i livet. Upplever vi brist på något, då bjuder vi in mer brist. Upplever vi ensamhet utan att göra något åt det, så bjuder vi in mer ensamhet i vårt liv. Genom att försöka vara den förändring du vill uppleva, så bjuder du in den och detta manifesteras då lättare i ditt liv. Om du ex vill du ha mer kärlek i ditt liv, ge då kärlek, upplev kärlek, ta emot kärlek. Det funkar helt enkelt inte att bara ligga på soffan och käka praliner om vi vill ha en förändring i vårt liv. 😘 Detta är vad jag har upplevt i mitt eget liv.

Men det kan mycket väl räcka med att visualisera det vi önskar ska komma till oss. Att ha en intention om vart vi vill komma eller vad vi vill uppnå är också mycket kraftfullt! Det var så jag fick vara en del av Skövde YogaCentrum för snart 4 år sedan! 🙏🏼✨

Den senaste tiden har dock varit ganska förvirrande… och jag tror det är en del i allt det jag har upplevt under 2018. Det behövs tid för att få allt att landa på plats och acceptans av att det är så och att det får vara så här just nu. Vi behöver inte ha kontroll på allt, vi behöver inte veta eller förstå. Och det är såå befriande!

Jag har, som jag säkert skrivit många gånger, fört en kamp mot både mig själv, min kropp och mot min omgivning. Detta har resulterat i att jag inte mått speciellt bra och liksom gått på autopilot, utan att känna, bara kört på liksom. Tror att många av oss tyvärr lever så idag…. Vi har så många måsten och så höga krav på oss, att om vi skulle börja känna efter, så skulle vi troligen klappa ihop… eller kanske leva på ett helt annat sätt!

Med detta så vill jag uppmana dig att stanna upp och se vart du är på väg. Är det dit du vill? Eller har du en dröm om något helt annat? Du kanske bara rullar på i gamla hjulspår för enkelhetens och bekvämlighetens skull..?

Ta vara på din tid här på jorden! Låt din tid få fyllas med det du vill och behöver från och med nu! ♥️

Värde

Vad har du för värde? Hur värderar du dig själv? Hur upplever du att andra värderar dig?

Du som läser min blogg vet säkert redan att jag ofta kände och kan fortfarande känna mig värdelös. Jag har upptäckt att jag ofta ger mig själv skulden för att något händer, för att det inte blir som jag tänkt osv, fast det egentligen inte alls är mitt fel. Att känna skuld och ha dåligt samvete är mycket energikrävande. Att bära en mask som ler och ser glad ut, men inuti så skriker rösten att jag är värdelös. Jag tror många med mig har upplevt detta i sitt liv.

Så vad gör man? Hur kan jag värdesätta mig själv mer? Hur kan jag känna mig mer värdefull? Vi uppdaterar och är rädda om våra telefoner och datorer, men vi uppdaterar nästan aldrig oss själva…

Jag har upptäckt att mycket av detta härstammar från min barndom. Jag vill absolut inte ge mina föräldrar skulden på något sätt, de gjorde så gott de kunde, men min upplevelse var att jag aldrig gjorde rätt. Jag blev ofta tillrättavisad och bedömd utifrån prestation. Och att försöka vara den där ”duktiga flickan” var och är inte lätt… Oj vad jag har slagit på mig själv i mina tankar, har jag uppräckt som vuxen. Att aldrig göra nåt tillräckligt bra och att ständigt känna sig misslyckad… då blir man misslyckad!! Det vi fokuserar på växer! Om jag ständigt fokuserar på att jag är värdelös, så blir jag värdelös!

Nu fokuserar jag istället på se på mig själv som värdefull. Jag är en fantastisk mamma till två underbara barn. Jag är en trygg och lojal fru. Jag är en trogen vän. Jag är en engagerad och ärlig kollega.

Och enligt mina yogaelever är jag:

en jättefin, genuin och trygg människa som bidrar med lugn och harmoni, mycket välkomnade, inspirerande, lugnande, varm och go, jordnära, glad och charmig, jag ser alla och har en fin syn på livet, är omtänksam och snäll, pedagogisk, lyhörd, mycket kunnig och bra på det jag gör, trevlig, positiv och harmonisk, jättebra, hjälpsam, sprider värme och kärlek, tydlig och seriös, bjuder på skratt, inkännande, lagom intensiv, jordad, grundande, varm, jag får alla att känna sig välkomna och acceptera sig själva och släppa alla krav, vis, jordnära, sakkunnig, uppmuntrande, rättvis, närvarande, öppen för alla, inbjudande, accepterande, i det lugna finns en enorm pigghet som är så uppskattad, underbar, strukturerad, förberedd, ger energi, mild, klok, skapar en fin stämning i gruppen, omtänksam, tydlig, härlig, omfamnande, kärleksfull, jag sprider glädje och harmoni och får till det magiska i rummet, vänlig, hjälpsam, peppande, givmild, behaglig och lättsam, en sprudlande person som ger bra vägledning, superbra, fantastisk, det finns inte tillräckligt med ord som beskriver dig Therése!

Wow!!!! 🥰😍 När jag läste mina utvärderingar från höstterminen så blev jag mållös!! Jag känner mig verkligen värdefull och det ofta tack vare min omgivning, men mest beror det ju givetvis på hur jag ser mig själv. När jag känner mig värdelös är det ofta pga mina tankespöken..

Så undersök dina tankar. Stanna upp och se vad som faktiskt pågår i ditt sinne. Meditation är ett fantastiskt verktyg! Jag kommer att ge en liten adventsgåva i form av en guidad meditation varje söndag fram till jul har jag tänkt. De finns på min Facebooksida ”Hälsa & harmoni”.

Hur kan du känna dig mer värdefull? Kan du bli bättre på att ge komplimanger? Då får du även det! Kan du be om att få veta hur andra upplever dig? Be kunder göra en utvärdering? Och framförallt, undersök vad du har för tankar om dig själv. När jag inte bara fokuserar på att jag är värdelös, så blir jag istället värdefull! Vår omgivning kan hjälpa oss i detta, men största delen ligger givetvis hos mig själv. Finns det ingen rädsla, så finns det bara kärlek, dessa båda kan inte existera samtidigt.

Glöm inte att D U är värdefull! 💕

Varm kram

Tvivel

Vad mycket tvivel jag har har haft i mitt liv. Mest tvivel på mig själv och min egen förmåga. Jag har tvivlat på att jag duger som jag är, tvivlat på det jag gör och tvivlat på att jag klarar saker på ett bra sätt, som jag trott förväntas av andra.

På kursen jag går, ”Bli den du är” kommer vi att prata om delpersonligheter (ibland kallat persona eller masker som vi alla bär på) vid nästa tillfälle och detta är en ny spännande upptäckt som jag vill veta mer om. Delpersonligheter är en benämning på delar inom oss som, på grund av att vi inte haft möjlighet vara oss själva fullt ut, blivit förvanskade och inte längre uttrycker våra äkta behov. Dessa skapas framförallt under barndomen och de är som bråkstakar som kan ställa till det rejält för oss i vuxen ålder…

En delpersonlighet som jag tydligt kommit i kontakt med är Kritikern. Denna kritiska, tvivlande och skeptiska personlighet, som inte är jag, har blivit mer och mer tydlig ju äldre jag blivit och jag tror att den skapades redan i min barndom. Den pratar högre ibland och den pratade väldigt högt i våras, då jag kände att min motivation att skapa yogaklasser sjönk väldigt mycket. Jag jämförde mig med andra och jag tryckte på så vis ner mig själv genom en massa tvivel och kritik. Jag var inte tillräckligt bra, jag upplevde inte att mina deltagare var nöjda (vilket de var, men kritikern ser inte verkligheten som den är) och då blev det ännu värre.

Det jobbigaste var på yogaresan i maj, som jag höll med en kollega, då denna röst verkligen skrek att jag var kass och det märktes säkert på hela min utstrålning, men jag försökte hålla masken så gott jag kunde. Jag var helt slut efteråt och det tog lång tid innan jag hade återhämtat mig när jag kommit hem. När jag sedan inte fick möjlighet att göra någon mer resa med min kollega, kände jag mig bortvald, helt värdelös och så ensam och det blev helt svart och Kritikern tog över hela mig.

Då dök denna utbildning ”Bli den du är” som jag nu går, upp från ingenstans. Redan när jag läste titeln så visste jag att jag skulle gå den. Och vad rätt det blev! Allt under hösten har varit en spännande resa. Jag har upplevt så mycket nytt, har fått utmana mig själv på olika sätt och fått motivation, energi och glädje tillbaka! Och nu har jag även fått en massa fina ord och uppskattning från mina deltagare i yogan. Genom att bli medveten och våga släppa taget om något som inte gynnade mig har gjort att det hänt något, jag kan inte säga vad, men det har varit positivt för mig. Att acceptera att denna Kritiker är en del av mig och att jag själv kan välja att lyssna på den eller inte, är en stor befrielse. ❤️

Jag fortsätter mitt utforskande och min spännande och intressanta resa, en resa som kallas livet med allt vad det innebär! Alla motgångar får oss att växa, de får oss att bli medvetna och de får oss att inse att allt är som det ska, precis just nu. 💕

Lite ljuvliga bilder från dagens promenad i en frostig natur, som ett enda stort konstverk! 🔆

Jag – vem är det?

Vilka komplexa varelser vi människor är! Vad mycket magi det ryms i bara en kropp för att inte tala om i ett sinne! Så mycket som inte går att varken förstå eller förklara ens för forskare! Precis som universum. Det är som att det ryms ett eget litet universum inom varje människa. Vi är alla små universum i denna stora tomheten rymd.

Så mycket tankar jag hade om universum när jag var barn. Jag låg ofta i gräset och studerade himlen och fantiserade vad molnen såg ut som och vad som fanns bakom denna blå himmel. Jag flög flygplan för första gången först när jag var vuxen, så jag hade mycket att fantisera över. En av mina önskningar var att kunna flyga. Jag gick gärna ut på kvällen i mörkret, då jag bodde på landet som barn så fanns det gott om mörker, då jag studerade den fantastiska stjärnhimlen och blev ännu mer fascinerad över hur gigantiskt vårt universum är. Jag blev nästan tokig av att fundera över detta minns jag, men tyckte redan då att det var så fascinerande med rymden, alla stjärnor, planeter och månen och allt annat som ryms där.

Jag kände mig ofta annorlunda och lite utanför som barn. Där jag bodde fanns inga barn i min egen ålder, så antingen fick jag leka med de barn som fanns eller vara ensam och jag valde ofta det senare alternativet. Men jag fyllde min tid med djur. Jag blev tyvärr allergisk när jag var runt 6 år och vi fick då göra oss av med min bästa vän Lotta, som var en liten blandrashund. En stor sorg för mig givetvis. Men skogen blev min vän och jag var där jämt när jag inte var i skolan.

Vi har just röjt på vår vind och jag hittade då gamla kassettband där jag spelat in allt möjligt roligt på! De var fantastiska att lyssna på!! Jag sjöng en massa och intervjuade släkt och vänner. Jag hade även med min radio ut i skogen och spelade in vattenbrus och fågelsång och hade det lite som min dagbok, där jag berättade vad molnen såg ut som och vad jag såg och upplevde. Jag avslutade varje mening med ”klart slut”! 😂 Jag minns att jag även försökte måla av fåglar, men det var inte min grej…

Dessa bilder tog jag med min kamera på mina äventyr vid bäcken som jag brukade vårstäda och leka vid. Samma vattenfall vid olika årstider.

Men när jag blev äldre så hittade jag andra djur att ta hand om och vår grannes hund Daisy blev min ständiga följeslagare på mina äventyr i naturen! Vår andra grannes får blev mina vänner och jag borstade dem och lärde dem hoppa och hade sedan cirkus med dem för de grannar som ville se.

Jag tog hand om frågar som flugit in i fönster och hittade möss i skogen som jag tog hem och hade burar och akvarium i garaget över vintern för att sedan släppa ut på våren igen.

Jag fick ta hand om en tredje grannes kaniner en sommar, men minns att de mest slogs och rymde…

Jag tjuvred på grannens hästar i hagen och jag var ute och gick med farmor och farfars kalvar i koppel. Jag tog verkligen vara på det som erbjöds i djurväg kan man säga! Här är några bilder från min barndom.

Så vem är jag… jag är fortfarande den lilla flickan som älskar att vara i skogen och som tycker mycket om djur och uppskattar ensamhet. Men jag är så mycket mer. Jag är inte mina minnen eller mina tankar. Jag är det som är medvetet om det jag upplever just nu. Jag är medvetenheten som ser allt jag ser, utan att döma eller värdera det jag ser. Jag är allt och samtidigt är jag ingenting.

Livet är en spännande resa! 🤩

T A C K för allt jag fått och får uppleva här! 🙏🏼✨

Att se

Fullmåne ikväll och en mäktig sådan har jag förstått och känner även av själv. Det sägs att livet går i 7 årscykler och att det idag är slutet på denna cykel, så vi har mycket spännande att se fram emot, om vi väljer att se det så. Det kan kanske kännas skrämmande för någon, nytt och okänt kan kännas jobbigt, men våga följa med i livets flöde och acceptera saker som de är, just nu och ta emot. Att föra en kamp mot livet eller mot kroppen är lönlöst och tar bara en massa energi ifrån dig. Det kan vi känna av tydligt i yogan också, men även i meditation.

Jag läser mycket om upplysning, uppvaknande och uppstigning till högre frekvenser mm just nu och jag tror inte att det är ett tillstånd man ska sträva efter. Inte att man ska bli något eller någon annat än den man är just nu. Vi är alla precis som vi ska vara just nu. Det har livet sett till. Som jag ser det är det att lära sig se. Se med närvarade och medvetna ögon och med ett sinne som inte är fyllt av tankar, av dömanden och av filter som gör att vi inte ser livet som det faktiskt är. Det är lätt att tro på det vi ser och tro att det är det enda rätta. Att köra på utan att lyssna vare sig på andra eller på sig själv.

Det som är mest hjälpsamt är att fysiskt stanna upp och bli stilla och försöka se, uppleva med nyfikenhet sig själv och det som pågår inom dig just nu. Se och bli medveten om alla de tankar som ständigt pågår där inom oss. Lära känna den du faktiskt är, utan alla dessa tankar, som är egot som pratar. Egot vill alltid att vi ska bli bättre än vad vi är. Egot ser oss alltid som åtskilda från andra. Om du är nyfiken kan du läsa mer om andligt uppvaknande här: http://www.uppvaknandetspsykologi.se/bild/om-att-vakna-processen-steg-for-steg/

Jag upplever att jag blir mer närvarande när jag promenerar med min hund i naturen, när jag ger mig hän till något jag älskar ex cykla MTB i skogen eller paddla kajak och givetvis när jag yogar och mediterar.

Hur lever du ditt liv just nu? Hur kan du göra det mer positivt? Vad får dig att bli mer närvarande? Vad får dig att känna dig älskad? Sätt dig gärna i meditation under dagen eller kvällen och ställ frågor till dig själv. Vänta och se vad det kommer för svar. Tänk inte ut det, lyssna efter det.

Jag har börjat få in anmälningar till nästa termins yogakurser redan, så vill du följa med på den resan kan du anmäla dig till mig nu. Och missa inte tillfällena till återhämtning dem 9/11 och den 14/12 med Restorative yoga och en kväll i Medveten närvaro den 30/11 som jag har tillsammans med Annelie Wennberg. Läs mer om dessa på hemsidan eller på Facebook.

Ta hand om dig! Och glöm aldrig att Du är den viktigaste personen i ditt liv! ❤️