Tack livet

Vilken helg! Den vände verkligen upp och ner på allt som jag trott var sant.

Jag har varit på min kollega Marias retreat i Tåtorp i fyra dagar nu och detta var den fjärde gången och den allra häftigaste tycker jag. Hon hade bjudit in Tiger Singleton att ha satsang tre timmar om dagen och det var såå spännande och omvälvande! Han var så spot on och förmedlade på ett naket och direkt sätt hur han som ”upplyst” upplever livet och var där för att få oss att få en liten inblick i denna fantasirika närvaro som han upplever. Utöver detta var det även yoga och meditation flera gånger per dag och även kommunikationsövningar och frigörande dans och musik och bad! Helt magiska dagar! 🙏🏼✨

Jag har insett på ett helt nytt sätt hur viktigt det är HUR jag förhåller mig till det jag möter, både till mig själv och min omgivning. Jag har insett att jag har fört våld mot mig själv i hela mitt liv och det genom alla begränsande tankar om mig. ”It is not about me” sa Tiger och den meningen satte sig djupt o mig. Jag och säkert även många med mig, tror att vi är separerade från varandra och att jag är jag och du är du, men han förklarade detta på ett sätt jag inte kan återberätta. Att vi i mötet med någon annan människa möter oss själva. Och är vi arga på någon är det inte den andra människan jag är arg på utan på mig själv.

Jag kommer att fortsätta utforska detta under två terminer då jag ska plugga i Stockholm på en kurs som heter ”Bli den du är”. Jag ser med spänning och ödmjukhet fram emot detta år fyllt av terapi på alla möjliga sätt. Jag har alltid varit intresserad av personlig utveckling och nu blir det på allvar! ☺️

Att i stillhet utforska dina tankar är mycket gynnsamt om du vill lära känna dig och vad som verkligen pågår där inne varje dag. Vilken kvalité och ton har tankarna mot dig själv? Vad tänker du om andra? Se att det kanske går hand i hand?

Detta och mycket mer kommer vi att utforska på mina kurser som drar igång denna veckan. Jag ser verkligen fram emot att få möta kända som okända ansikten på yogamattan!

Jag vill även dela med mig av en dikt (om man vill kalla det så) som kom till mig under första tysta frukosten på retreaten i fredags. Jag kallar den just ”Tack livet

Vilka fantastiska gåvor du och jag har fått! Att kunna smaka, känna, lukta, se, höra, andas och leva. Att få uppleva livet genom våra sinnen, känna doften och smaken av nybryggt kaffe, att se de ståtliga vackra träden, att höra alla fåglar och naturens alla ljud, att känna den ljumna vinden och solen mot huden. Att få känna andetaget och livet i kroppen. Vilka gåvor!

Så enkelt, men ändå så svårt. Att ge mig själv tiden att stanna upp och uppleva livet är stort. Att förundras och bli hänförd över allt som finns i mitt liv, istället för att ta det för givet gör mig tacksam och fylld av kärlek. Att möta en annan, människa eller djur, i närvaro är kärlek till mig själv, men även till den jag möter.

Livet sker nu och nu och nu. Här och nu!

Tack livet! ❤️

Kärlek & ljus till dig, för det är just det du är! 😍✨

Annonser

Ljus & värme

Vilken ljuvlig sommar vi har! Och vilket ljus! Jag har fått uppleva sååå många fantastiska solnedgångar denna sommaren som jag aldrig gjort tidigare. Och ingen är den andra lik. Det är verkligen en gåva att få bo vid en sjö. 🔆

Och likaså dessa underbara mornarna jag får möta på min yogamatta vid sjön tillsammans med min älskade lilla hund som alltid finns vid min sida. Att i daggvått gräs gå barfota med yogamattan och filten under armen och sätta mig tillrätta på min favoritplats, min egen yogabrygga med en utsikt jag aldrig kommer att tröttna på. 🙏🏼✨ Att vaggas till ro av tystanden, av vågornas kluckande mot båten, av fåglarnas läten, av fiskar som slår, någon som tar ett morgondopp, en sjö som vaknar upp till en ny underbar dag.

Detta har nog varit en av de lugnaste och vackraste somrar jag varit med om. Så mycket fint att uppleva bara hemma. Alla vackra blommor i vår trädgård, att ta en paddeltur på en stilla sjö, ta en promenad med hunden och min make i de stora skogarna som finns runt Simsjön, en cykeltur med barnen, äta vildhallon och blåbär i vår trädgård och i skogen, ta härliga turer med båten och ljuvliga kvällsdopp, vila i hängmattan, ligga och läsa och mycket mer. Jag älskar att vara hemma!

Jag fortsätter njuta av ljus & värme och att bara få vara en del av och i allt detta. Att jag får uppleva allt jag upplever. Att jag får vara den jag är, där jag är, med dem jag älskar! ❤️

Jag önskar dig en fortsatt fin sommar så möts vi snart, på yogamattan kanske?😘

Kontroll

Har du kontrollbehov? Är du perfektionist? Är du sällan nöjd med det du har, gör eller är? Presterar du för att bli omtyckt? Du är verkligen inte ensam om att känna så här, men det är inget vi pratar om, så vi tror ofta att det är oss det är fel på och känner skam för det.

Jag har ända sedan jag var barn haft ett stort kontrollbehov, varit perfektionist och den där ”duktiga flickan” som ville passa in och försöka behaga alla andra. Jag har haft svårt att stå upp för mig själv och har istället försökt prestera för att bli sedd, älskad och accepterad. Att jämföra sig och anpassa sig och dessutom alltid försöka vara lite bättre, tar så mycket energi och gör att vi ständigt lever i huvudet och i våra tankar och nästan glömmer att vi har en kropp som pratar med oss och vi missar då även livet som pågår runt oss.

Jag har med yogans och framförallt med meditationens hjälp lärt mig se och bli medveten om dessa tankar och hur de verkligen påverkar mig och min kropp. Hur tankarna skapar jobbiga känslor, som jag tidigare trott varit mina att bära på och skammen som de har skapat, har fått mig att må ännu sämre. Min favoritförfattare Brené Brown skriver om skam i många av sina böcker och två av dem jag tycker bäst om är ”Våga vara operfekt” och ”Mod att vara sårbar”. Så här skriver hon om skam i en av sina böcker:

Att försöka bädda in allt i bomull och rosaskimrande moln är också en flykt och en rädsla för att möta det vi helst inte vill se. Att försöka kontrollera och göra allt perfekt är ett hinder för oss att verkligen se och möta det som kanske är jobbigt och det som skaver och som vi försöker dölja eller skjuta bort så gott vi kan både för oss själva och för vår omgivning.

Vi har alla skelett i garderoben. Vi har alla haft motgångar, dåliga dagar och jobbiga perioder i livet. Vi är alla svaga emellanåt. Det är en del av att vara människa. En del av livet. Att försöka trycka undan, stänga in eller ta bort det funkar inte.

Våga visa sårbarhet, våga prata om saker som känns jobbigt, acceptera och erkänna mina begränsningar. Genom att visa mig sårbar och vara öppen med det, så har jag lärt mig mer om mig själv och fått en djupare kontakt med livet.

Jag märker stor skillnad på hur jag upplever min tillvaro nu, när jag under de två senaste veckorna helt har pausat från sociala medier. Jag har lättare för att känna tacksamhet över det jag upplever. Jag är mer närvarande i mötet med andra. Jag har fått en djupare kontakt med familjen och med mig själv. Stannar oftare upp och känner vad jag behöver och vad jag vill och känner mig mindre stressad. Jag har lättare för att njuta av det lilla nu än vad jag haft tidigare. Jag känner mig mer levande, mer modig, mer jag! ❤️

Prova du också! Ta en paus från allt som vill ta din uppmärksamhet, men som inte ger dig något. Känn vad du behöver just nu. Är det kanske mer tid för själv istället för att lägga tid på Instagram eller Facebook? Du kanske du vill lägga mer tid på din familj eller din på träning? Jag har valt att lägga min tid på min älskade familj!

Det fina vädret ser ut att hålla i sig, så jag hoppas vi möts på yogamattan vid Simsjöns strand på söndag kl 9.00.

Varmt välkommen!

Värme & Kärlek till Dig ✨🙏🏼

Att känna

Att känna är en stor del av att vara människa. De senaste dagarna, fyllda av skolavslutningar mm, har jag känt mycket, både glädje, sorg, förundran, förvirring, rastlöshet, stress, ilska, tillhörighet, lycka, stolthet och mycket mer. Känslor som kommer och som sedan går, likt vågorna på ett vatten när det blåser och likt molnen på himlen. Inget är bestående, allt förändras hela tiden.

Jag fick härom dagen, vid flera tillfällen, en ingivelse om att slopa sociala medier helt ett tag. Att sluta ha kontroll, att sluta leta efter stimulans och förströelse, att släppa jämförelse

och dömande. Jag har märkt det senaste hur påverkad jag blir av de sociala medierna och när jag väl bestämde mig för att ta en paus från dem, så var det som en enorm lättnad som kom, som en stor suck genom hela mitt system, att jag äntligen fattade och gjorde nåt åt det!

Så skönt att slippa tankar som ”detta måste jag lägga ut” så fort jag upplever något positivt eller tar en fin bild. En befrielse på nåt vis. Svårt att förklara, men en mycket skön känsla iallafall.

Jag känner nu, efter att ha varit utan dessa sen i onsdags, att de tagit så mycket tid och fokus från mig innan och hur lätt det är att ta fram telefonen och klicka på appen, helt utan att jag är medveten om det!! Det är liksom inbyggt och har blivit en vana att göra det och det känns lite märkligt måste jag säga.

Jag ska nu skapa nya mer närvarande vanor, att uppleva det som finns runt mig, uppleva och vara närvarade med de människor som finns i min närhet och vara mer nyfiken på tankar och min kropp i olika situationer, lära mig att leva ett mer närvarande och medvetet liv.

Jag kommer alltså inte att vare sig titta eller kommentera några inlägg och vill du nå mig så finns jag på mail therese@halsaochharmoni.com, på telefon 0708477439 och på messenger. Det finns platser kvar på den senare yogakursen på tisdagar om du är intresserad av att utforska dig själv mer under hösten. ❤️

Nu ska jag njuta av en skön semester med min älskade familj! 😎🔆

Ha en ljuvlig sommar så kanske vi ses på sommaryogan vid Simsjön, som du kan läsa mer om på min hemsida http://www.halsaochharmoni.com

Otillräcklighet

Denna känsla tror jag alla människor har känt någon gång eller kanske väldigt många gånger.

Jag tillhör den senare gruppen. Att inte vara bra nog, att inte vara smal och snygg nog, att inte vara duktig nog, att inte vara framgångsrik nog, att inte vara stark nog, ja listan kan göras mycket lååång och tar mycket energi! ”Duktiga flickan syndromet” har varit en del av mig sen jag var barn då jag identifierade mig med vad jag presterade. När jag sedan som vuxen skulle föda barn och det blev akut kejsarsnitt, så anklagade jag mig själv för att inte ens kunna föda normalt… du hör ju själv hur dumt det låter, men är man mitt i detta och mår dåligt, så är allt man tänker en sanning.

Vid min promenad härom dagen möttes jag av en syn som berörde mig djupt. En ung tjej var så smal att bara skelett och senor syntes under huden. Att må så dåligt och kanske känna att det enda man har kontroll över är vad man äter eller kanske inte äter… detta måste vara en fruktansvärd sjukdom.

Jag vet att många barn och unga mår väldigt dåligt idag och många känner otillräcklighet kanske både i skolan och hemma. Världen har med åren blivit mer och mer ytlig och kraven har bara ökat på våra ungdomar och de sätter även högre och högre krav på sig själva, mycket pga sociala medier. Mitt hjärta gråter av att det inte satsas mer på våra barn och unga, de som är vår framtid! ❤️

Undersök med varsamhet varför Du känner dig otillräcklig ibland. Är det för att du spenderar för lite tid med dina barn? Är det för att det är ostädat hemma? Är det för att du inte prioriterar träning? Är det för att du jämför dig med andra? Är det för att du inte är social nog? Är det för att du inte har gjort karriär?

När jag var yngre och mina barn var små hade jag ständigt dåligt samvete. Om jag tränade hade jag dåligt samvete för att jag inte spenderade tid med barnen och om jag var hemma hade jag dåligt samvete för att jag inte tränade. Jag hade aldrig ro att se på tv om det var stökigt och behövde städas, hängas upp en tvätt eller vattnas. Det blev en ond spiral som bara byggdes på mer och mer och jag kände mig aldrig nöjd eller tillfreds med något. Allt skulle vara perfekt. Tänk vad våra tankar kan ställa till det för oss! Vad är egentligen perfekt?!

Idag inser jag att livet är så perfekt det kan bli, precis som det är just nu. Det beror inte på om jag har det städat eller stökigt hemma. Det beror inte på om jag är smal eller mullig. Det beror inte på hur många likes jag har, var jag åker på min semester, hur jag bor, vilken bil jag har, vad jag jobbar med eller vad jag presterar. Allt beror på mitt förhållningssätt till allt detta.

Att känna tacksamhet och hitta det jag redan har och är som jag är tacksam för, har hjälpt mig mycket. Att se och uppskatta det som är vackert för mig, att se och uppskatta det och dem som betyder något för mig, att se och uppskatta den jag faktiskt är, utan att behöva ta bort något. Utan att behöva förändra något. Istället försöka omfamna och acceptera det jag kanske tycker mindre om och istället se att det faktiskt är en del av mig.

Vad och vem skulle jag vara utan tex min sårbarhet? Jag har lätt för att visa känslor och kan känna att det är jobbigt ibland, både för mig och även för andra, men det är en del av mig, det är inte en svaghet utan en styrka. Jag har en intention och önskan om att visa hela mig. Att våga vara öppen, att våga säga till andra vad jag uppskattar med dem och kanske även vad jag inte uppskattar. Att stå för den jag är och vara stolt över mig själv. Det har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv.

Lite djupa tankar så här på lördagskvällen med en solnedgång framför mig på kökstrappan i vår stuga där jag verkligen älskar att vara! ❤️

Jag önskar Dig en ljuvlig fortsättning på denna helg! ☀️

Att växa

Nu händer mycket, både i naturen och inom oss. I naturen spirar det, värmen kommer mer och mer och det blir ljusare och ljusare och mer och mer grönt. Samtidigt blir vi kanske mer och mer stressade över allt som vi kanske tror behöver fixas. Både runt oss och i oss. Men behöver det verkligen det?!

För mig har den senaste tiden varit ganska utmanade. Mycket tankar om hur jag borde vara, borde göra, borde se ut har påverkat mig. Jag har märkt ännu tydligare hur mycket jag jämför mig med andra och får då en orsak till att ”slå” på mig själv och hitta ännu mer fel. Detta är gamla spår i min hjärna som är så upptrampade att de är svåra att kliva av. Det kräver en hel del jobb och framförallt mod för att våga gå utanför sin komfortzon för att hitta nya vägar. Det kräver mycket mod att våga växa, att våga förändras och utvecklas. Det första steget är att bli medveten om vad som faktiskt pågår och hur det påverkar oss, för att kunna våga och kanske framförallt själv vilja göra en förändring.

Men det är egentligen inget som behöver fixas till, förändras eller kontrolleras. Vi är bra precis som vi är! Vi är alla perfekta, unika och fantastiska, fast på olika sätt! Det är att se hur våra tankar styr och påverkar oss som är det kluriga. Och ju mer medvetna vi blir om detta, ju mer börjar vi ta nya vägar och banor i hjärnan, oftast helt automatiskt.

Läser en bok just nu av Brené Brown som är en fantastisk författare! Boken heter ”Resa sig stark” och även hennes bok ”Våga vara operfekt” är så bra!

Naturen hjälper mig otroligt mycket och även meditation och mindfulness. Jag får en välbehövlig paus från jämföranden, som för mig ofta sker i på sociala medier.

Skogen är alltid trygg och låter all förändring ske naturligt, i takt med årstiderna och med åren. Där behöver inget fixas eller ändras på. Allt är perfekt precis som det är. Så fridfullt och okomplicerat. Så harmoniskt och vilsamt. Så vackert, enkelt och naturligt öppet. Allt växer, vissnar ner, växer igen och så småningom dör.

Vi alla behöver naturen och vi alla behöver få vara i stillhet. Bara vara med oss själva. Vilket många upplever som skrämmande och jobbigt. Och det är det i början. Vi måste alla gå igenom jobbiga saker i livet. Det är det som är livet och som får oss att utvecklas. Får oss att växa. Får oss att så småningom hitta och acceptera den vi faktiskt är. Utan masker, utan fasader, utan fina bilder och ord, utan massa fina saker och kläder. Att våga visa den råa nakna sanningen om oss själva. Att våga öppna upp. Att våga vara modiga. Att våga växa. ❤️

Jag tycker själv att jag genom mod har vågat växa, fast det har tagit många år och det har trillat många tårar.

Jag vågade acceptera två akutsnitt. Jag vågade utmana mig med att gå många kurser i personlig utveckling (Levande kraft). Jag vågade börja yoga och meditera. Jag vågade säga upp mig från mitt fasta trygga arbetet som fritidspedagog. Jag vågade starta eget företag. Jag vågade utbilda mig till först massageterapeut och sedan till yogalärare. Jag vågade ta mig igenom motgångarna med brutet ben i foten, fruktansvärda eksem i händerna och på kroppen. Jag vågade skaffa hund. Jag vågade be om hjälp och ta emot hjälp och kärlek. Jag vågade börja träna på gym och lära mig nya saker om min kropp. Jag vågade känna. Jag vågade lyssna. Jag vågade och vågar idag vara mig själv mer och mer. Och vågar mer och mer acceptera det.

Jag är idag så innerligt tacksam för att jag då hade modet att våga börja växa. ❤️

Vi har alla mod! Alla kan! Det är aldrig för sent för att börja på nytt! Glöm aldrig det!

Jag önskar dig en fin dag och en ljuvlig vår och modet att börja växa! ☀️

Nya yogakurser i vår och i höst finns på min hemsida nu.

Självbild

Förklaring från nätet:

”Självbilden sammanfattar vem du tycker att du är. Det kan till exempel bero på uppväxt, intressen, värderingar, temperament och utbildning. Självbilden påverkar hur du talar, vad du säger och hur du lyssnar och den handlar också om hur du tror att du uppfattas av andra.

Självbilden behöver inte vara helt tydlig eller stämma med vad du visar utåt. Men det är ofta lättare att umgås med andra när den självbild du har stämmer med hur du uppfattas av andra. Om inte självbilden bekräftas av andra kan konflikter uppstå både inom dig själv och i förhållande till andra.

Den kan vara olika beroende på vilken situation eller miljö du är i och påverkas även av självkänslan och självförtroendet. Självbilden förändras också genom livet.”

Jag har alltid haft en bild av yogalärare som: smala, vegan/vegetarian och äter nyttigt utan gluten och socker, långt naturligt hår, ekologiska kläder eller secondhand, använder ekologiska och naturliga produkter, andlig, yogar och mediterar mycket varje dag, dricker bara te och vatten, väldigt miljötänkande, spontana och tar livet med en klackspark, mår alltid bra och tycker om sig själva. (Ta inte illa upp yogalärare och älskade kollegor, vi är alla fantastiska precis som vi är!! ❤️)

Jag är typ helt tvärtom… 🤪 jag har former, äter det jag tycker om och känner att jag mår bra av (dock inte rött kött, för det smakar inte i min mun) har kort och blekt hår, köper ibland kläder jag tycker är sköna och snygga, tycker om andlighet och är nyfiken på det, jag yogar när jag har tränat som jag också älskar att göra och mediterar när jag är i skogen, jag dricker gärna kaffe varje dag och vin ibland, men även te och vatten, tänker miljövänligt så mycket jag kan men inte i allt, vilket jag vill och kan bli bättre på, är väl inte jättespontan, utan mer en planeringsmänniska som vill ha ordning och kontroll, men har släppt mycket av detta mot hur jag var förr… och tar väl livet mer på allvar än vad jag egentligen vill, men jobbar på detta också. Vill ju också kunna ta livet med en klackspark!! 😉 Och jag har ju inte alltid mått bra kan jag ju säga! Jag har gått igenom mycket de senaste åren och det har faktiskt fått mig att växa och utvecklas. Och jag har jobbat mycket på att tycka om mig själv och att acceptera mig som jag är och jag är på god väg tycker jag. ☺️

Det kanske inte är så konstigt att jag haft svårt för att se mig själv som yogalärare förut, men jag har insett att jag är en unik person och fantastisk precis som jag är! Och att jag nu är yogalärare, som jag alltid drömt om, är ju helt ofattbart! Och att vi alla är olika är ju bara något som är positivt! Att jag har möjlighet att kunna jobba som yogalärare på heltid är så underbart och jag kan knappt förstå det själv än! Och att jag nu även ska ha egna yogaresor är också något jag inte riktigt förstått, och kanske inte förstår förrän jag står på flygplatsen med 20 medresenärer!! Är så tacksam för detta! 🙏🏼✨

Jag har nu även en egen hund som jag också har drömt om sen jag var 6 år, då vi fick göra oss av med min älskade vän Lotta pga min allergi. Livet är så oförutsägbart och helt fantastiskt! Glöm inte att ha drömmar. De kommer en dag att slå in, men vi vet aldrig när eller hur! ✨

All kärlek till dig min vän och var även du lite nyfiken på din självbild. Det kommer att lära dig en del om hur du faktiskt är och inte bara hur du vill vara. ❤️

Vanor

Var leder denna nya stig? Vad händer om jag inte gör som jag brukar eller om jag inte tänker som jag alltid gör? Vad händer om jag äter något helt annat till frukost eller sätter mig på någon annans plats på jobbet eller vid köksbordet? Vad händer om jag vågar prata med en främling och kanske erbjuda min hjälp? Vad händer om jag utmanar kroppen och börjar träna?

Ja, vad händer?!

Det kan vara jobbigt att gå utanför stora upptrampade vägar som vi är vana att gå, för att istället ta en snårigare, svårare eller jobbigare väg. Det kan vara både utmanande, skrämmande eller kanske alldeles underbart! Att utmana dig själv får dig att växa och bli mer säker och trygg i dig själv. Du lär dig av dina misstag om du tillåter dig att prova!

Vad gör du för att utmana dig själv och gå utanför din komfortzon? Är det rädslan för att misslyckas som hindrar dig? Är det bekvämligheten av att veta vad du redan kan och har som hindrar dig? Eller är du rädd för att tappa kontrollen över ditt liv? Vad det än är så utmana dig ändå! Du kommer inte att ångra dig efteråt, för du lär dig alltid nya saker, du får uppleva något nytt och träffa nya människor.

Jag och min make började träna och lägga om kosten rejält i februari. Detta har varit en stor utmaning för mig, framförallt mentalt har jag märkt. Jag har upptäckt hur starkt jag faktiskt reagerar om jag misslyckas och om det inte blir som jag tänkt mig. Det har öppnats nya vägar och jag har upptäckt nya känslor hos mig som jag lärt mig mycket av både i kroppen och i sinnet.

Jag känner mig starkare i kroppen på bara några månader och även starkare i sinnet. Jag har fått en ny dimension av att kropp och själ verkligen hör ihop och ständigt påverkar varandra.

Jag vågade nyss även ändra frisyr och hårfärg som jag tänkt på länge, samt att tatuera mig igen! 😜

Så fundera på vad du kanske vi förändra i ditt liv! Vad längtar du efter att prova eller göra? Vill du byta jobb, hitta en ny fritidssysselsättning, lära dig något nytt eller bara lära känna dig själv lite mer?

Yoga och meditation är fantastiska komplement till annan mer fysisk träning! Vill du prova yoga så kommer jag att ha några tillfällen i Simsjön i sommar, meddelar när på min hemsida och på Facebook lite närmare. Eller så kanske du vill med på min yogaresa till Kroatien i maj eller i september? Jag kommer att ha två långa yogakurser som sträcker sig över hela terminen till hösten, troligen på tisdagar kl 17.30 och kl 19.05 om du vill börja yoga! Läs mer på http://www.halsaochharmoni.com.

Jag önskar dig en fin helg i värme och solsken och våga utmana dig själv lite i helgen kanske?! ☀️

Mål

Vad betyder mål för dig?

Mål är lite som en dröm och en vision för mig, dit jag vill sträva och nå, men inte med kamp, pekpinnar och förbud, utan på en väg som är kantad av njutning och glädje.

Jag och min make har förändrat vår kosthållning och har börjat träna med personlig tränare 1-2 ggr/vecka och tränar även på egen hand 1-2 ggr/vecka. Och från att inte ha gjort nåt alls mer än lugn yoga och promenader med hunden och min make inget alls, så är det såå gott att äntligen ha kommit igång! Börjat få kondition igen, att få svettas och yogan jag gör efter träningen är den yogan som är allra skönast! Vi har även coachträffar några gånger i månaden och jobbar med mental träning och har gjort måltavlor och vad vi vill uppnå. För mig är vikten inte det centrala märkte jag när jag gjorde tavlan, utan det är att kunna njuta av livet. Att tycka om mig själv mer och att låta mig få vara den jag är, utan att jag sätter bojor på mig själv!

Jag har märkt skillnad på kroppen som nu känns både starkare och mer rörlig. Jag känner att jag i takt med att kroppen har stärkts så har även det mentala blivit starkare. Kropp och själ hör verkligen ihop! Det har jag nu fått ännu mer bevis på! 🙏🏼✨

Gjorde även en förändring i veckan, som jag länge funderat på och som jag nu vågade! Jag klippte mig kort och blev blond igen! Som jag var förr. Känns spännande att våga ta ett steg utan att ha en aning om hur det blir. Att våga släppa kontrollen vi så gärna vill ha, en liten smula.

Så vad drömmer du om? Vad har du för mål i ditt liv? Stort som smått, våga att förverkliga dem!! Jag älskar att träna och har liksom inte lyssnat på mig själv riktigt sen barnen kom för drygt 17 år sen, då jag tränade mycket! Men nu är det min tur och jag är så tacksam över att få göra denna resa med min älskade make Henrik! ❤️

Jag ska under nästa vecka vara på en fantastisk kurs som för ca 10 år sen gjorde att jag började min nyfikenhet på mig själv, på vad som ryms i mig och hur detta påverkar mig och därmed min omgivning. Det kommer att bli sex spännande och utmanade dagar med meditation på alla möjliga sätt, andning, dans, kommunikationsövningar, stillhet och närvaro och i tystnad. Allt för att komma sig själv lite närmare. Läs gärna mer här om denna kurs: https://levandekraft.se/kurserna/steg-iii/ De har även kurser för nybörjare om du är intresserad. Läs då om steg 1.

Allt gott till dig så ses vi om en dryg vecka igen, för nu tar jag paus från telefonen i veckan som kommer! 🤗

Varm kram till dig!❤️

Att våga vara…

…eller icke vara, det är frågan? ❤️

Vi är nog alla rädda för att inte räcka till, att inte duga, att inte vara bra nog. Jag känner så ibland iaf och jag har mer och mer börjat fundera på varför. Varför gör jag saker egentligen? Varför lägger jag upp bilder på Instagram? Varför blir jag irriterad? För vem städar jag? För vem tränar jag? För vem går jag på diet? Varför?

Ja, det kan bli många frågor som ni ser… och jag har kommit fram till att är det inte för mig själv jag gör något, så är det egentligen inte värt att lägga någon tid på det. Det jag verkligen gör och vill göra för mig själv, det får mig att må bra. Och som du kanske redan vet, mår du bra så mår din omgivning också bra eller bättre isf. Det sprider sig som ringar på vattnet. Både glädje och sorg.

Jag har det senaste förändrat ganska mycket i mitt liv. Jag har börjat träna regelbundet, jag har förändrat min kost, jag går på gruppträffar varje vecka och får lära mig vikten av träning, kost och mental träning och jag tränar även med PT en till två gånger i veckan. Allt detta tillsammans med min make, vilket är jättekul och bra för att hjälpa och stötta varann i processen. Men det är bara JAG som kan göra jobbet med MIG! Om jag själv VILL må bättre!!

Det är tufft för både kropp och sinne att göra förändringar och det har varit en tuff tid att ställa om, prioritera om, men ack så nödvändig! Sen jag fick ryggskott i januari så bestämde jag mig för att satsa mer på MIG och mitt välmående. Jag har försummat min kropp mer och mer de senaste åren och kände verkligen behovet av att komma igång och att bli både starkare, piggare och gladare är ju något vi alla mår bra av!

Men det är minsann ingen dans på rosor alltid… Jag har upptäckt hur mycket ”måsten” jag har i mitt liv som jag själv har skapat. Jag försöker hitta njutning varje dag, men nu inte i form av nåt sött som det gärna blev förr, utan av det jag verkligen mår gott av ex meditation, en promenad, en vilostund, en bra bok, mys med hunden, en pratstund med mina barn, skidor mm. Men det är så svårt att bryta vanor har jag märkt! Det är då lätt att lära ut till andra och jag vet ju vad jag borde göra, men när jag väl är där själv, mitt i snårskogen så är det inte lätt att hitta en ny stig att trampa upp… att skapa nya spår i hjärnan tar tid och jag är expert på att tvivla på mig själv.

Så för mig är det mest den mentala biten som är tuff. Jag har bakslag och slås omkull, men varje gång jag reser mig och lär mig av mina misstag, istället för att klanka ner på mig själv, så tar jag ytterligare ett steg uppför trappan mot målet. Målet att vara nöjd med mig själv. Inte kroppsligt så mycket i mitt fall, utan mer med mig som bor där i kroppen. Det känns att förändra, det kan göra ont att förändra, men glöm aldrig att inget är omöjligt!

Jag fortsätter min resa, precis som alla andra på denna planet, och det är på resan vi lär oss. Av oss själva och av andra.

Tack för att du läst och hoppas att jag gett dig något att reflektera över i ditt liv. ❤️

Varm kram Therése