Förväntan

Har du mycket förväntningar? Blir det alltid som du tänkt dig? För du en kamp för att det ska bli så som du vill? Eller kan du låta allt bli som det ska? Och låta det som sker få ske, utan att kämpa emot?

Jag har under 6 nätter haft en fruktansvärd värk i mitt högra underben. Jag har omöjligt kunnat sova utan värktabletter och det tycker jag egentligen inte om att äta, men har varit tvungen till det. Igår var jag på vårdcentralen och de kollade flödet i benet, som verkade bra, och tog även ett blodprov som skulle visa om det var risk för att det var en blodpropp. Idag på min promenad, för det konstigaste är att jag inte känner speciellt mycket av det på dagen, så jag tänkte gå Trollstigen idag, och då ringde vårdcentralen och berättade att det var ett förhöjt värde på detta (vad det nu var för nåt..) och att jag genast skulle få en remiss till Skas för ultraljud på mitt ben. Min make fick då hämta mig, så att jag kunde köra hem, för då kändes det olustigt att fortsätta och jag känner heller inte samma styrka i benen som jag brukar.

Så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 15 och jag kan få besked om vad det är som värker i mitt ben.

Detta var inte vad jag hade förväntat mig på min semester… jag hade sett fram emot joggingturer, vandringar och cykelturer med min familj, men istället blev det värk och en orolig väntan på vad som orsakar detta.

Jag vet att vi alla bär på tankemönster (eller kanske ”tankemonster”) och oro, som gör att jag och du blir ännu räddare än vad vi kanske redan är. Vi har alla saker som smärtar, både fysiskt och psykiskt. Vi är alla här på jorden för att uppleva och att lära oss att acceptera det som sker. Vare sig det är ”gott eller ont”. Det finns egentligen inget som är bra eller dåligt. Det är helt beroende på hur vi väljer att se på det som sker.

Just nu har jag möjligheten att istället få sitta med benen högt i solen med en bra bok och att kunna skriva detta blogginlägget. Det är kanske det jag behöver just nu. 🥰

Väntan och oro får finns där och det är ok att känna rädsla, men att kunna se när ”tankemonstren” drar iväg med mig och skapar ännu mer rädsla, så har jag en möjlighet att stanna upp, andas och känna att jag faktiskt lever just nu, just här! ♥️

Jag vill önska dig en sommar som är fylld av närvaro och tacksamhet. En sommar som är fylld av upplevelser och förundran. En sommar fylld av kärlek och värme. 🔆

Jag fick uppleva en magisk solnedgång i stugan igår! Är såå tacksam över att ha möjligheten att snart få bo här permanent! 🙏🏼💫

Annonser

Verklighet

Vad är din verklighet? Vad är verklighet eller den riktiga världen för dig? Är det den fysiska världen som du har runt dig (som ditt ego upplever den)? Är det kanske det du upplever inom dig? Eller är det det (medvetenheten, alltså inte ditt ego) som upplever din fysiska värld?

Jag har många gånger reagerat på påståenden som ”välkommen till verkligheten” eller ”i verkligheten är det inte så lätt” osv. Men vad är då verkligheten?? Min uppfattning är att vi uppfattar ”verkligheten” eller ”den riktiga världen” på helt olika sätt, beroende på vad vi har för ”glasögon” på oss eller för filter runt oss. Har vi många negativa filter så ser vi verkligheten på ett mer tungt, allvarligt och negativt sätt. Har vi skalat bort de negativa filtren lite och odlat mer positiva filter eller glasögon så ser vi välden mer positivt och lättsamt.

Jag upplever att det är jag som speglar det som finns runt mig och att det är jag som därmed skapar min egen verklighet, mycket utifrån hur jag mår och vad jag bär med mig för filter från tidigare upplevelser mm.

Personlig utveckling har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag var alltid varit en nyfiken och vetgirig själ, men samtidigt eftertänksam. Jag tycker mycket om att studera andra människor och är själv oftast mer av en observatör. Jag har lätt för att känna och kan vara sårbar och har vid många tillfällen fällt en tår på mina yogaklasser. Jag ser själv detta som en styrka snarare än som en svaghet, som jag ibland fått höra av andra. Jag har blivit mer och mer öppen ju mer jag jobbat med mig själv och gett mig själv tillåtelse att vara den jag är.

Min verklighet just nu upplever jag som ganska turbulent. Det är mycket som pågår inom mig och även runt om i världen just nu, som jag tror att vi påverkas mycket av.

Jag upplever att livets resa är en spännande och ibland utmanade resa och man kan aldrig veta vart den bär en. Jag har länge jobbat med att ha tillit till att allt som sker sker av en anledning och när jag ser tillbaka på mitt liv så är det verkligen så. Alla motgångar har fört mig mot nya mål och de har gjort att jag fått möta nya människor, fått lära mig nya saker och hitta nya vägar. På nåt vis så har livet visat mig vägen och jag har accepterat att det är så, utan kamp eller flykt, fast det har inte alltid varit lätt..

Så bli även du lite nyfiken på hur din ”verklighet” ser ut. Vad har du för filter som gör att du upplever din verklighet på ditt sätt? Genom meditation är det lättare att ”se” det som pågår och att ha en möjlighet att förändra. Hur vill du uppleva din verklighet? ♥️

Kvalitéer

Nu är jag äntligen klar med alla mina inlämningsuppgifter som är det sista jag ska göra för att avsluta denna utbildning som jag gått. 12 sidor senare med ett innehåll av allt från barndom till det övermedvetna. Detta året har varit en mycket spännande resa i mig själv och jag har upplevt såå mycket. Mycket mer än på en ”vanlig” resa, som det så ofta finns förväntningar runt. Livets resa är fantastisk på många sätt! 💙

Jag skulle här vilja dela några sidor med lite av det jag skrivit. Här kommer några av dessa 12 sidor som jag skrivit, som här handlar om Det övermedvetna, transpersonella kvalitéer:

”Jag har i vuxen ålder haft så svårt för att se dessa ljusa och vackra kvalitéer hos mig själv. För ca 25 år sen var jag ofta svartsjuk och avundsjuk på andra som jag tyckte hade det bättre än mig. Jag missunnade ofta andra glädje och tyckte gärna synd om mig själv. En form av självhat kan man säga, där jag aldrig var nöjd med något hos mig själv. Jag jagade ständigt förbättring och hade ett enormt behov av bekräftelse utifrån för att må bra. Jag var egoistisk och ville ha det bästa i allt. Jag var verkligen hemsk när jag ser tillbaka på mig själv som person och förstår än idag inte hur min make ville ha mig kvar… men han är fortfarande vid min sida efter 28 år!

Jag har under kursens gång verkligen sett hur jag har öppnat upp på ett helt nytt sätt och tillåter mig idag att se alla de fina kvalitéer som jag faktiskt har. Det är så häftigt att gå tillbaka och se på teckningarna jag målade i början på kursen. De var ganska svaga i både färgen och formen och de hade mycket svart och inte så mycket färg. De visade ofta att något ljust var instängt i mig med kedjor, hänglås, stenar mm. Ju längre kursen gått så har teckningarna jag målat fått mer färg, de är mer tydliga och visar upp mycket mer ljus, öppenhet och kärlek, framför allt till mig själv! Jag har verkligen upplevt en enorm resa under detta året, både genom denna kursen och även genom livet och de två tysta retreater jag genomförde i februari och mars, som innehöll mycket meditation och hade utforskande av hinder och självreflektion som fokus. Det förekom även mycket delning (sharing) under ena kursen som varade i fem dagar och där, precis som på vår kurs, upplevde jag att jag lär mig så mycket av att lyssna på andra. 

Jag har det senaste året upptäckt en inre kärlek, eller jag skulle vilja kalla det för självmedkänsla istället, som jag tidigare inte visste fanns där. Jag har hela mitt liv sökt efter kärlek och bekräftelse utanför mig själv, genom att se bra ut, göra allt rätt och vara den där duktiga flickan som är och gör allt perfekt. Detta har snarare gjort att jag kommit ännu längre ifrån denna självmedkänsla, då jag inte alls fått den bekräftelse eller kärlek som jag hoppades på, önskade och trånade efter så ofantligt mycket. Det gjorde istället att jag slog på mig själv ännu mer och pressade mig själv ännu hårdare för att bli perfekt. Jag tror och vet att det är många, framförallt kvinnor, som brottas med detta dilemma idag, att inte kunna känna sig älskvärd. Att känna att man inte duger som man är gör verkligen att man tappar både energi, livsglädje och mod, men även sin hälsa. Det gör också att det är svårt att se skönheten i andra och i annat, om vi inte kan se den i oss själva. Att ha förmågan att se kärleken eller ljuset i sig själv gör att vi kan se och ge äkta villkorslös kärlek till andra och då har vi även förmågan att ta emot denna kärlek från andra helt och fullt.

När jag gjorde övningen ”Insikter om kärlek” såg jag en bild av ett rött stort, varmt, tryggt och kärleksfullt hjärta. Den inre villkorslösa kärleken bara är. Inget du förtjänar eller hittar. Inget du kan söka efter utanför dig själv. Den finns där inom dig och har alltid funnits där och är precis samma som när du var ett litet barn. Den skänker känslor av medkänsla till mig själv och även till andra. Den skänker även trygghet, stabilitet, tillit, acceptans, värme, tillhörighet, en känsla av att vara buren och även glädje, skönhet och lycka. Denna kärlek genomsyrar allt och alla, en slags livsenergi. Jag vill egentligen inte kalla denna för kärlek, då man ibland uppfattar kärlek mer som en känsla, utan för mig är denna mer en stilla medvetenhet, ett gudomligt ljus, livet självt, universum eller hur man nu vill beskriva det. Denna livsenergi finns överallt och inom allt och alla. Den får allt att leva, växa och utvecklas.

Den har inget med det yttre att göra, men pga livet vi lever här på jorden så byggs det på lager för lager runt och inom oss, vilket gör att vi kommer längre och längre ifrån denna sanning, ljus eller kärlek som alltid har funnits där, ren och oförstörbar. Små barn är fortfarande öppna och har denna energi nära och tillgänglig. Men allteftersom åren går, med alla upplevelser och trauman vi får vara med om, så byggs lagren på vare sig vi vill det eller ej. 

Jag har under dessa två terminer blivit mer medveten om detta ljus som finns inom mig. Det är såå vackert att se att det jag alltid letat och sökt efter utanför mig själv alltid har varit mig själv närmst. Där är det sista stället vi förmodligen letar på, för det har för mig alltid varit så osannolikt att jag kan vara något så fantastiskt som jag faktiskt upptäckt att jag är! Och som vi alla är! Detta har gjort att jag har så mycket lättare för att se skönhet i allt och alla i mitt liv idag. Jag har på ett helt nytt sätt upptäckt hur vackert livet faktiskt är och att det jobbar för mig och inte emot mig, som jag tidigare trott och upplevt. Om jag är kärleksfull och har en öppen famn eller hand så har jag förmågan att ta emot och även att ge. Förut hade jag svårt att lita på människor och jag vågade inte och hade inte förmågan att varken ta emot eller ge kärlek. Jag hade då istället min hand och famn stängd och förde en kamp mot livet och tyckte det var orättvist. Jag såg inte min egen del i detta och hade alltid andra och annat att skylla på för att det blev si eller så i mitt liv och aldrig som jag ville.

Jag har idag istället lärt mig att ta emot de gåvor som livet ger mig, även om det inte alltid känns positivt, så kommer det att vara det när jag sedan ser tillbaka på det som varit. Allt som sker har en mening och allt vi upplever och alla vi möter har något att lära oss. Det är verkligen en gåva att kunna få se och uppleva livet genom dessa ögon!

Jag är mer och mer nyfiken på livet för varje dag och ser med öppenhet och tacksamhet fram emot varje ny dag! Men det har jag inte alltid gjort kan jag säga… men tack vare detta så känner jag mig alltid energifylld och positiv till livet oavsett vad som sker. Det klart att jag kan ha dispyter med familjen och det är där den största utmaningen för mig ligger har jag märkt. Men den stora skillnaden är att jag idag kan jag se det och känna att det är ok att vara arg eller irriterad, utan att ha alltför dåligt samvete för detta.

Jag har under denna resa upptäckt och insett hur vackert det är med öppna, sanna, ärliga, äkta och genuina människor! De har en stor plats i mitt hjärta och de får mig att se livet ännu vackrare. Det är denna typ av människor jag känner att jag vill ha i mitt liv. Jag märker att jag också är mer äkta och sann mot mig själv. Det yttre och det ytliga tar allt mindre plats i mitt liv och jag är mer öppen och ärlig i min kommunikation med andra, vilket jag ser och uppfattar som att andra också uppskattar mycket. Att skriva har för mig blivit ett sätt att sprida det jag har sett och insett i mitt arbete med mig själv.

I mitt arbete som yogalärare kommer jag i kontakt med alla dessa transpersonella kvaliteter har jag upptäckt! Jag känner på nåt vis ett systerskap med mina elever och det känns såå gott att ha dem alla i mitt liv! Jag har fått mer och mer uppskattning ju mer jag öppnat upp mig och jag vet att det är många som uppskattar mig och får inspiration av mig. Det jag har jobbat med det senaste är mitt mod och min tillit. Detta har jag gjort genom att bla gå till en yogaklass helt oförberedd, vilket för mig var helt otänkbart för bara ett år sen. Jag har utmanat mitt mod genom att bla vinterbada i isvak i vinter, utan bastu eller något liknande. Jag har vågat möta nya människor och öppnat upp för nya bekantskaper i mitt liv. 

Jag upplever att min inre visdom visar sig tydligast när jag är i tystnad. Tysta retreat, meditation, yoga, att få vara ensam och att vara i skogen eller vid sjön ger mig denna kontakt och gör mig påfylld och en känsla av att vara mer levande och i kontakt med mig. Men även i kontakt med och i mötet med andra får jag insikter och lär mig saker om mig själv.

Jag hade mycket funderingar om universum som barn. Jag minns att jag ibland låg på ryggen i gräset och tittade upp på molnen och fantiserade om vad som fanns där bakom molnen. Jag flög flygplan första gången när jag var 19 år, så jag visste inte hur det såg ut där uppe, men minns att jag fantiserade om hur det var att flyga som en fågel. Jag låg även i gräset och studerade stjärnhimlen på kvällen ibland och detta var än mer magiskt minns jag, för då kunde man få en känsla för hur enormt stort allt är och hur liten jag var på denna lilla jorden. Jag blev nästan lite tokig av att fundera på detta minns jag. Jag har alltid varit fascinerad av rymden och av gamla saker som barn. Jag letade ofta fossiler i ett kalkbrott som låg vid mitt föräldrahem och har alltid varit fascinerad av stenar och var de kommer ifrån och även av ädelstenar och kristaller. Detta har lite med jordens ursprung att göra känner jag och det har alltid varit spännande!

Jag kommer att fortsätta mitt nyfikna utforskande av livet och njuta av skönheten i att leva! Att uppleva är att leva känner jag!

Tack för att du läste och för att jag få inspirera dig att också bli mer nyfiken på livet!

Denna vackra text kommer från boken ”Ord för dagen” av Sofia Sivertsdotter. Här kan du köpa den: https://www.adlibris.com/se/bok/ord-for-dagen-365-texter-for-styrka-sinnesro-9789198350159

Framgång

Vad betyder framgång för dig? Är det viktigt för dig? Är det värt all tid och arbete att bli framgångsrik? Vad skulle du själv uppnå med att få framgång? Eller är det mest för att imponera på andra? Vad är det du söker i ditt liv? Vad jagar du? ♥️

Jag hörde för länge sedan en historia om en fiskare och en affärsman man, som jag faktiskt hade glömt, men som är en så fin påminnelse om varför vi faktiskt hela tiden strävar någonstans, istället för att njuta av det vi faktiskt har, här och nu:

Den underbara historien om affärsmannen och fiskaren

En affärsman var på semester i en liten fiskeby. Han var ute och promenerade i hamnen en morgon när han såg en fiskare komma in med sin lilla båt. I båten låg några stora fiskar och affärsmannen gick nyfiket fram och frågade: ”Hur lång tid tar det att få en sådan fångst?”

Fiskaren svarade ”Bara ett litet tag”.

Affärsmannen blev nyfiken: ”Varför stannar du inte ute längre och fångar fler fiskar?”

Fiskaren svarade att det här var tillräckligt för att han skulle kunna ge sin familj ett bra liv, med allt vad de behövde och vara mätta och glada.

”Men vad gör du då resten av dagen?” frågade den nyfikne affärsmannen.

Fiskaren svarade: ”Vanligtvis vaknar jag tidigt på morgonen och åker ut och fiskar. Sen åker jag tillbaka på förmiddagen och leker med mina barn. På eftermiddagen umgås jag med min fru och vilar med min familj och på kvällarna går vi ner till byn för att umgås, spela gitarr, sjunga och dansa.”

Affärsmannen tyckte lite synd om fiskaren och sa: ”Du, jag har en civilekonomexamen och jag kan hjälpa dig att bli rik. Från och med nu är mitt förslag att du ska lägga mer tid på att fiska. Då får du mer fångst och när du säljer fisken får du snart råd med en större båt. Då kan du fånga ännu mer fisk och då har du snart råd med en hel fiskeflotta. Istället för att sälja fisken här i hamnen kan du börja sälja direkt till butikerna. Då kan du flytta in till storstaden och sköta din expanderade verksamhet där och sen fortsatta att expandera i hela världen.”

”Och vad händer efter det?” frågade fiskaren.

Affärsmannen skrattade.

”Då kan du leva som en kung! Och när rätt tid är kommen så kan du sälja företagets aktier på börsen och tjäna flera miljoner.”

”Och efter det?” frågade fiskaren.

”Efter det kan du dra dig tillbaka, flytta till ett litet hus här i fiskebyn. Vakna tidigt på morgonen, fånga några fiskar, åka hem, leka med barnen, njuta av dagen med din fru och på kvällarna kan ni gå ut och umgås med gamla vänner, spela gitarr, dansa och sjunga”.

Då utbrast fiskaren: ”Men det gör jag ju redan!” Så tog han sina fiskar och begav sig hem till sin älskade familj.

Detta är verkligen en underbar historia! Vi strävar alltid efter mer. Vi lägger mer tid på att jaga ny kärlek, ny respekt, nya kunder, nya kläder, nya upplevelser, mer pengar, än att se och ta hand om det vi faktiskt redan har, här och nu, det som vi kanske uppskattar mest… 

Att inse att allt det vi sökte och det som faktiskt betyder mest för oss, fanns där redan från början, om vi hade tittat lite noggrannare. Så undersök vad du strävar efter, som kanske redan finns i ditt liv? Vad är det du jagar, som du inte redan har? Behöver du mer? ♥️

Prestationsångest

Är du också bekant med detta tillstånd? Att känna dig misslyckad redan innan du försökt. Att inte våga prova för att du är rädd för att misslyckas. Att jämföra dig med andra och därmed alltid tycka att du är sämre…

Jag är tyvärr mycket bekant med denna känsla, en känsla jag verkligen mår dåligt av. En känsla jag helst skulle vilja ta bort, men som samtidig är en del av mig… Men vem/vad skulle jag vara, om jag inte hade förmågan att känna denna känsla? Då hade jag varit en mer självsäker person som hade vågat ta för sig av livet på ett helt annat sätt. Jag hade inte tvivlat på mig själv. Jag hade inte jämfört mig med andra. Jag hade inte sett nedvärderande på mig själv, som jag så ofta har gjort.

Men idag är jag stolt över mig själv och över att ha upptäckt detta. Jag är förundrad över att det känns på ett helt annat sätt när jag blivit införstådd med hur det har varit under större delen av mitt liv. Jag är glad över att jag vågar prova nya saker, lära mig och utmana mig själv. Jag är tacksam för att det ALDRIG är för sent för att börja om och starta på nytt!

Här kommer bra tips på att hantera prestationsångest: http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/8-tips-for-att-hantera-prestationsangest/

http://www.devote.se/artiklar/saa-hanterar-du-din-prestationsaangest-6-konkreta-tips-5425

Hur har du det i ditt liv? Tävlar du med allt och alla utan att vara medveten om det? Gör du allt för att framstå som duktig, hurtig, omtänksam och perfekt? Är du rädd för att misslyckas eller att känna dig misslyckad? Ja, då kan det vara dags att se över varför. Blir du lyckligare av att vara ”bättre” än någon annan? Blir du en bättre människa av att ha ett ”perfekt” yttre? Blir du mer älskad för att du glömmer dig själv till förmån för andra? Är du mer värd om du har pengar och har råd att ut och resa? Eller om du har mycket prylar och de nyaste kläderna? Finner du glädje i att vara bäst, klokast eller snyggast? Frågor som jag vet kan provocera… men kolla gärna djupare i dig. Vad är sant för dig i detta? Vad är värde för dig? Vad är lycka för dig? Vem/vad ser du upp till? Vi påverkas otroligt mycket av vår omgivning och vår uppväxt här… ♥️

Jag upplevde prestationsångest extra tydligt för drygt ett år sen då jag och min man började träna tillsammans med några av hans kompisar och för att lära oss att äta rätt, gå ner i vikt mm. För mig handlade det mest om att komma igång att träna, men jag blev så påverkad av allt ”matprat” och prat om vikt, jämförelser, hur långt och fort man kunde springa osv. Jag märkte att jag började må sämre och sämre ju mer jag kämpade och det gjorde mig inte ett dugg lyckligare av att ha lyckats gå ner de där 5 kilona som jag kämpat med, snarare tvärt om.. Detta gjorde att jag istället gav upp och kände ett enormt motstånd till att gå till gymmet alls, då detta ställe bara fick mig att må dåligt pga jämförande och prestationsångest..

Jag är ändå tacksam för att jag gjorde detta och fick syn på denna egenskap och känsla av misslyckande som jag burit med mig under alla år. Så inget ont som inte för något gott med sig. Jag har så sakteliga börjat längta efter gymmet igen och längtar efter att få svettas och att få ta i. Men nu är det sviterna efter en tuff influensa som sätter stopp för mig. Men snart så!! 🤩

Det är sååå mycket viktigare att göra det man verkligen vill och inte bara göra det man tror att man måste…

Ha en fin påsk 🐣🐣 och kom ihåg att du är tillräckligt bra, precis som du är just nu! Det är våra tankar om oss själva som får oss att må dåligt. Stanna upp. Andas. Njut. Lek. Busa. Ha kul!! 😍

Bilder och bus från Barnens Hus i Tidaholm. 😘

Insikt

Oj vilka händelserika veckor jag har varit med om det senaste! Inte att det hänt så mycket på utsidan, utan mer på insidan kan man väl säga.

Jag har varit assistent på en mycket spännande kurs i personlig utveckling, som jag har varit på många gånger innan, men just denna gång så var det mycket som både föll på plats, släppte taget och som fick mig att se saker på ett annat sätt. Fick mycket insikter som var så sköna och även nödvändiga. Temat var mönster och det lustiga är att det är just detta vi jobbar mycket med på min utbildning ”Bli den du är”, men på kursen för ”Levande Kraft” gick vi ännu djupare och får det ännu mer integrerat i kroppen.

Tänk så mycket våra mönster kan påverka oss och vår omgivning! Vi kan gå och tro att precis så som jag ser på saker, gör alla andra det också, men då går vi som i dimma, utan att kunna se klart. Vi har så mycket filter, roller, mönster, värderingar, känslomässiga sår = egot i vägen…

Hittade en bra beskrivning på Wikipedia om vad egot faktiskt är: ”Egot är vår identifikation med våra tankar, känslor, åsikter, mentala föreställningar, förhållningssätt osv. Detta resulterar i att egot ger oss en förvrängd bild av verkligheten, en mental illusion. Egot är en reflektion av självet. Egot gör tre saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar. Egot tror att den är sig själv, det vill säga människan själv. Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv. Människan är inte sina tankar, utan människan är den medvetenheten om att dessa tankar finns i människan själv. Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud. Dock kommer egot alltid att vara en del av människan. Hur starkt egot är speglas av hur mycket rösten i huvudet styr människan i hennes handlingar och val”

Visst är det märkligt att vi går runt och tror på den där rösten i huvudet! Innan jag började min personliga resa så visste jag inte att den inte var jag. Som den tjatade på mig jämt och jag trodde att den var en del av mig och att andra tyckte likadant som den där rösten sa… Jag trodde så starkt på denna röst som jag trodde var jag… jag identifierade mig totalt med min identitet och det materiella, hur jag såg ut och detta var då det enda som var viktigt för mig… ingen människa mår bra av att ha ett yttre som är gjort av sten…!!

När jag var på Levande Kraft för första gången år 2010 så kändes det som om jag bara hade ett huvud. Hade ingen som helst kontakt med min kropp och bannade den mest för att den inte gjorde som jag ville och hade ett enormt kontrollbehov, ett omättligt bekräftelsebehov och en ofantlig rädsla för att visa mig, som jag faktiskt var.

”Egot är naturligtvis inte den du egentligen är. Egot är din självbild, din sociala mask, det är den roll du spelar. Din sociala mask lever på att bli omtyckt av andra. Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga.”

Deepak Chopra

Det är lätt att döma sig själv för att man inte gjort tillräckligt, för att man inte kommit längre i sitt liv, för att man borde vara ”upplyst” och hel nu osv. Men det är just den här strävan, som gör livet jobbigt. Att inte vara nöjd med det som faktiskt är, utan att alltid tro att bara jag går den där kursen, bara jag börjar träna, bara jag går ner de där kilona, bara jag flyttar dit, bara jag byter jobb, bara jag får en partner, bara jag får åka på den där resan, då kommer allt att bli bra. Men så är det tyvärr inte.

Det är i nuet vi behöver landa. Det är här och nu som livet sker och det är här vi behöver lära oss att trivas. Det är här vi är hemma. Och att inse att det vi söker och alltid har sökt, redan finns inom oss. Vi har ljuset och insikterna inom oss. Vi har visdomen och stillheten inom oss. Vi har redan allt vi behöver. ♥️ Krukset är att våga se det.

Jag har även legat sjuk i en jobbig influensa sen nästan en vecka tillbaka och detta har gjort att jag varit mer närvarande och stilla en tid. Vid hög feber går det inte att göra något annat.. Jag har utforskat hur det kändes när kroppen ökade i temperatur och när febern lämnar kroppen. Hur det känns att hosta och snyta sig. Hur det känns att ha huvudvärk och hur det känns att börja äta så smått och att få uppleva alla smaker igen. Jag har även övat på att be om det jag behöver. Det har varit en lärorik tid, fast även superjobbig förstås, då jag verkligen har fört en hård strid mot hostan tills jag fick en bra hostmedicin igår. Det är lätt att se när jag blir ett offer och när jag kan acceptera som det är. Och hur mycket lättare det är att vara sjuk i acceptans än i hård strid…

Nu längtar jag verkligen ut i naturen! 🌲Det är nog det jag saknar mest med att vara sjuk. Men jag fick några fina vårpromenader innan jag insjuknade iallafall och här kommer lite bilder från dessa.

Jag önskar dig en fin vecka och även en härlig påsk om vi inte hörs innan dess! 🐣

Mening

Vad är meningen med livet? Det är en stor och tung fråga som jag redan som barn funderade mycket på, men blev nästan lite tokig av att fundera på det. Jag hade även mycket funderingar om universum och vad som finns där bortom stjärnorna, men även denna fråga är det ju ingen som har något svar på.

Att istället nyfiket undersöka vad som har mening och betydelse i ens eget liv just nu, är lättare att ta på och har nog, enligt mig, en ännu större betydelse för oss. Vad känns meningsfullt för dig i ditt liv just nu? Det är oftast inga stora saker som kommer upp och det är oftast även det jag känner tacksamhet för. För mig är min familj nummer ett. Men jag kan nog känna att det är så mycket som tillför mening och betydelse för mig. Bara det att kunna åka och handla. Jag har en bil så jag kan ta mig till affären och att det där finns massor att köpa och att jag har resurser för att kunna köpa det jag vill. Vilken lyx egentligen! Inte alla förunnat. Mening för mig är även att jag kan känna och uppleva livet och att jag förstår att jag kan välja hur jag vill se på det. Det är så meningsfullt för mig.

Vi har under mina yogakurser under veckan som gått undersökt vad vi har för behov just nu. Jag menar inte då materiella behov eller det som vi tror att vi behöver ex en snyggare kropp, mer i lön eller en nyare bil.. Utan djupare behov som gör dig till en bättre version av dig själv! Vad behöver du då? ♥️

Kanske du har ett behov av att tillåta dig att få njuta mer? Ett behov av att kunna vara mer snäll mot dig själv? Behov av att få bli sedd för den du är och våga visa hela dig? Behov av att vara mer nöjd med den du är och det du har eller gör? Behov av att våga utmana dig själv mer? Behov av att stanna upp och lyssna mer på dig och dina behov?

Jag känner mer och mer att jag vill jobba mer mot personlig utveckling, reflektion och medveten närvaro. Jag kommer givetvis inte att släppa yogan, men jag kommer nog att byta namn från Hathayoga till Inkännande & utforskande yoga och från Yin och Restorative till Meditativ & återhämtade yoga. Det ger mig en större frihet att få fylla kurserna med det jag står för och brinner för. Detta är bara spånade just nu, men det är en spännande resa jag är på just nu, där jag inte har en aning om vart den leder eller om och var den slutar eller kanske byter riktning helt. Jag tycker om att låta livet visa mig vägen och att ha inställningen att allt blir som det ska känner jag är så befriande på nåt vis. Jag släpper kampen och låter allt få vara precis som det är. ♥️

Varm kram och jag önskar dig en trevlig helg! Jag önskar även att du ger dig själv möjligheten att utforska dina behov och be om hjälp eller om du kan ge dig själv detta.

Rädsla

Vad är du rädd för? Jag hade för 10 år sen endast sagt spindlar, men har upptäckt att det är såå mycket mer… Vi har alla rädslor och de är inte alltid roliga att möta.

Det finns så mycket rädslor i oss om vi nyfiket och ödmjukt börjar undersöka vårt inre och våra tankar. Du kanske har en rädsla för att misslyckas, en rädsla för att bli jämförd eller en rädsla för att inte vara omtyckt och bli inkluderad. Rädsla för smärta, för att inte duga, för att inte vara tillräckligt bra eller snygg, för att inte räcka till, för att inte förstå, för att inte ha kontroll, rädd för att vara rädd, för att dö…

Jag har slagit såå hårt på mig själv under större delens av mitt liv. Jag har varit såå rädd för att inte duga som jag är och har identifierat hela mig med mitt intellekt och mina tankar så hårt att de var min sanning. Det som pågick i mitt huvud trodde jag var sanningen om mig själv och jag trodde att alla andra tyckte och tänkte likadant. Det har inte varit lätt att vara Therése och jag har haft så mycket smärta bla i magen, så mycket spänningar, låsningar och stelhet i min kropp som jag tror var en följd av allt detta. Kroppen försökte så gott den kunde att förmedla sig till mig, försvara sig och försökte skydda sig mot mina tankar genom att spänna sig och bli hård. Det kändes som om jag bara hade ett huvud och jag hade ingen kontakt med min kropp när jag började jobba med mig själv för mer än 10 år sen.

Ju mer jag lärt mig att släppa taget och inte föra en kamp mot mig själv och min kropp och att inse att intellektet inte ska styra mig, så har även kroppen slappnat av på ett helt annat sätt och smärtan har försvunnit. Kropp och sinne hänger ihop och i denna skapelse bor även själen, stillheten, varandet, medvetenheten eller vad vi vill kalla denna ocean av stillhet och rymd för. Det är här vi alla är ett, utan separation från varann. Vår kropp är bara en tillfällig bostad för vår själ en tid, kroppen som föds, lever för att sedan dö. Själen, varandet, kommer alltid att finnas och är alltid samma oavsett hur du utvecklas, ser ut, vad du äger eller jobbar med. Den har inget med vår kropp eller vår personlighet att göra. Den bara är och har inga krav, inga åsikter eller dömanden. Det är ”den/det” som ser ut genom dina ögon utan alla filter av jämföranden, förutfattade meningar, åsikter och tyckanden. Det är DU. ♥️

Så varför är vi egentligen rädda? Är det för att vi upplever en brist av något? Brist på mod och tillit? Är det för att vi har en längtan mot/till något som vi önskar att vi har, men som vi är rädda för?

Våga istället känna och erkänna din rädsla! Att låta den få vara där, utan att fly eller försöka ta bort den, gör dig mer modig, mer tillitsfull. Genom att utmana och utsätta dig själv för det du är tror att du är rädd för, så kanske du upptäcker att det inte var så farligt. Vi klarar så mycket mer än vad vi tror.

Lycka till med ditt utforskande och dina upptäckter! 🍀

Sårbarhet

Jag känner mig ganska sårbar och skör just nu. Mer än vanligt. Döden har kommit mig ganska nära det senaste och det gör att jag börjat reflektera mer över hur skört livet verkligen är, hur vackert det är och hur viktigt det är att ta tillvara på livet som finns här och nu och att verkligen se det vi har och det vi är och uppskatta det, på riktigt, varje dag. Och att även välja bort det som inte gynnar oss.

Jag har lätt för att öppna mig och visa mina känslor och det kan ibland skrämma andra. Jag upplever att många inte ens visar att de ser när jag ex blir ledsen. Det är så mycket skam och svaghet förknippat med att visa sig sårbar. Jag och säkert många med mig, blev nog uppfostrade att inte visa känslor. ”Det var väl inte så farligt” fick jag ofta höra som barn och då biter vi ofta ihop istället och kör på ännu mer som vuxna, utan att någonsin vara riktigt nöjda…

Jag kan ibland börja gråta när jag hör musik, ser vissa saker på tv eller när jag pratar om något som berör mig. Det bara bubblar upp och det får det göra. Förr tyckte jag det var såå jobbigt och pinsamt, men idag har jag accepterat att jag fungerar så och tycker det är mer ok att visa och känna allt jag känner. Det är även lättare för mig att se och acceptera andras känslor och bli berörd av dem. Denna artikel beskriver detta med sårbarhet mycket bra: https://www.mabra.com/vaga-vara-sarbar-och-bli-lycklig-pa-djupet/

Det är inte många, men det är några personer i mitt liv, där jag lämnat vänskapen pga att jag känt mig kränkt, inte lyssnad på eller nonchalerad. Att inte bli bemött i de känslor man bär på just då, är för mig ett bli nonchalerad. Och det har jag blivit tillräckligt i mitt liv… Det känns skönt att veta att jag kan lyssna på mig och att jag verkligen gör det också och att JAG kan välja. Men det är inte alltid så lätt…

Att istället bli bemött i det jag känner och att kunna visa känslor och få förståelse och att ha någon som tar emot det, det är verkligen sann kärlek! ♥️ Jag är lyckligt lottad som har några sådana personer i mitt liv, där det ytliga inte är viktigt, utan det är insidan som räknas och är det allra vackraste. ♥️

Jag började dagen med en lång promenad med min Nala och fick då reflektera över hur vackert mitt liv faktiskt är! Hur bra allt är och blir och att allt är precis som det ska vara och att det är perfekt, just för mig. 😍

Hur lever du ditt liv? Utifrån andra eller utifrån dig?🌷

Lite bilder från promenaden och första vårtecknet från skogen. 🙏🏼✨

Delpersonligheter

Detta med delpersonligheter är både svårt, jobbigt och intressant i arbetet med att förstå sig själv mer. Jag har hittat många sidor, delpersonligheter, hos mig själv som jag tycker mindre bra om, men som jag blivit medveten om och på så vis kan försöka förstå, börja acceptera och se varför de uppkommit i mitt liv. Och det viktigaste, att inse att jag inte är dem… Här kan du som är nyfiken läsa mer om just delpersonligheter: https://www.altaleda.se/psykosyntes/delpersonligheter/ och här: http://saganomsanningen.se/smakprov/delpersonligheter/

En av alla dem jag stött på och som jag verkligen inte tycker om är ”den respektlösa”. Jag kan fara ut och bli otrevlig, säga massa saker som jag sedan djupt ångrar, köra över och såra… och jag kan vara såå respektlös mot mig själv… Samtidigt som det är fruktansvärt att se detta, så är det en befrielse att inse att detta inte är jag. Det är något jag kan förstå och det första steget är att se och acceptera denna del av mig. Det är inget jag ska försöka ta bort eller förändra. Detta är ju en del av mig, som jag behöver bli vän med istället för att avsky och försöka ta bort.

Jag tror att jag utvecklade den här delpersonligheten för att jag ofta känt mig överkörd och att det ofta bestämdes saker över huvudet på mig som barn. Och att jag sällan fick höra positiva saker om mig själv. Det är när jag inte blir lyssnad på, när jag känner mig osynlig och respektlöst behandlad, som denna delpersonlighet vaknar till liv och då blir JAG istället ”den respektlösa” och mår såå dåligt efteråt. Jag blir även ”den respektlösa” mot mig själv då jag känner mig värdelös och mycket sämre än andra pga att jag jämför mig.

För mig har det nog varit en ”överlevnadsstrategi” för att göra mig hörd överhuvud taget, men på ett sätt som inte varit sunt, varken för mig eller för mina nära. Och jag tror att jag har varit respektlös mot mig själv för att ständigt förbättra mig. Jag har aldrig varit riktigt nöjd, men jag har heller inte gett upp och blivit ett offer.

Genom att bli medveten om detta och föra upp det i ljuset så händer det något. ”Troll spricker i solsken” heter det ju och det är lite detta som händer upplever jag, när jag blir medveten.

Jag upplever att det är i mötet med andra som vi lär känna oss själva om allra bäst. De vi möter i våra liv är våra lärare och de speglar oss och vi kan nyfiket se hur de påverkar oss på olika sätt, hur vi bemöter dem och hur vi själva blir bemötta, samt hur vi bemöter oss själva i olika situationer tillsammans med andra.

Så se de personer som ”skaver” i ditt liv som dina lärare. Se hur de gör det möjligt för dig att lära känna dig själv på ett nytt sätt och se dem och dig själv med nya ögon.

Jag har nu landat hemma efter en ljuvlig ledighet fylld av härlig snö, skidåkning, fina vänner, skratt, äventyr, sol och frisk fjälluft! Fylld av nya erfarenheter och upplevelser. Fylld av liv! Borta bra, men hemma är ändå allra bäst! 😘