Ö m t å l i g

Oj vad mycket jag har känt det senaste… Jag har känt mig skör, sårbar och ömtålig och har både hulkgråtit och gråtit nån enstaka tår, många gånger. Jag vet egentligen inte varför jag känner så mycket just nu, men känner samtidigt att jag faktiskt inte behöver veta.

Det har kommit upp en mängd olika känslor, bla uppgivenhet, ensamhet, sorgsenhet och känslor av att inte vara värdefull, att inte vara tillräcklig, att inte vara omtyckt.. känslor som jag ofta hade inom mig för många år sen och som nu poppar upp, lite som gubben i lådan… bara sådär..

Mycket pågår runt om i världen just nu och även i hela universum, så jag tar det med ro, för jag vet att känslor förändras, ja allt förändras, ”This too shall pass” som det även står på min arm, för evigt.

Jag vet egentligen inte vad jag vill säg med detta inlägg, men jag vet också att många mår rätt dåligt just nu och att det kan vara skönt att veta att man inte är ensam om att må så ibland.

Och visst känns det såå förlösande att tillåta sig att få gråta! Jag satt på min meditationskudde idag och när jag tittade upp mot himlen så såg jag ett stort blått hjärta 💙 format av molnen runt om. Jag blev helt hänförd och bara satt och tittade upp mot himlen i säkert 30 min och fick uppleva säkert 6 hjärtan till!! Och även några änglar. Så jag vet att allt är som det ska och att jag (och även du) har hjälp av något som är större än mig själv och som jag (eller någon annan heller..) inte kan ”förstå” med vår lilla hjärna.. 😅

Så ta hand om dig i dessa omskakade tider. Ta dig tid att bara vara. Gå en lugn promenad i skogen, titta ut över vatten, över en äng eller upp emot himlen.

Allt är och blir som det ska 💙💙💙

S a n n i n g

Vad är sanning? Vad är ärlighet och öppenhet? Hur kan jag veta vad som är sant och falskt? Vad är min sanning?

Frågor som snurrat runt och marinerats inom mig ett tag nu.. vad är egentligen sant av allt vi ser, hör och läser? Det vi ser på sociala medier, är det fake? Hur mår du och jag egentligen..? Jag vill gärna dela med mig av min historia och min syn på detta.

Som du kanske vet så delar jag gärna med mig av mitt liv och jag vill gärna vara så sann, äkta och öppen som möjligt på mina sociala medier och i mitt liv i stort och i smått. Och jag mår verkligen väldigt gott och jag har ett bra liv med naturen in på knutet och jag älskar verkligen både mitt hem och min familj. Men något jag inte har delat alls är min egen ekonomiska sits..

Sen covid dök upp och framförallt sen förra terminen, då jag pga restriktionerna bara fick ha 7 st i stora salen, så har min ekonomi rasat. Jag har inte kunnat ta ut någon lön alls på hela sommaren och har betalat hyra på vår lokal som nästan stått tom sen i november 2020. Jag har som tur är en make som tjänar lite pengar, men jag känner hur jobbigt det är att vara beroende.. att inte kunna klara mig själv ekonomiskt, att behöva be om pengar.. Det har varit tufft för mig och samtidigt väldigt nyttigt att få känna på.

Men det går verkligen ingen nöd på mig, jag har kläder att ta på mig, jag har tak över huvudet och mat på bordet. Jag vill inte klaga eller på nåt vis vara ett offer, det är inte därför jag skriver detta, jag vill bara säga att det vi ser inte alltid är den rätta och sanna sidan på ex sociala medier eller när man möts i verkligheten.

Hur kan vi vara mer ärliga och öppna? Vad är det vi döljer och varför gör vi det? Mycket beror nog på skam och skuld. Att vi skäms för att vi inte är lyckliga, inte har så mycket pengar, inte tycker om vår partner tillräckligt mycket.. osv.. Tänk så mycket det ligger och bubblar under den där ytan..

Jag hoppas på en mer öppen och ärlig värld, ett klimat om bygger på sanning, vilket gör att vi alla får ett mer kärleksfullt liv. ♥️

Vill avsluta med att dela med mig av himlen framför mig just nu, sittande i soffan i vårt underbara hus vid Simsjön. Tänk så lyckligt lottad jag är ändå! Tack universum för denna leverans år 2013, då allt var som jobbigast med brutet ben i foten, operation, kryckor, sjukskrivning mm..

Tack livet ✨🙏🏼✨

Stark och svag och allting däremellan

Molly Sandéns låt är såå bra och beskriver verkligen hur livet kan vara för många ibland…

”Just när jag tror jag har hittat hem
Ska jag packa väskorna igen
Jag vill inte ha någonting för lätt
Måste våga trampa lite snett
Stark och svag och allting däremellan
Aldrig mer, men kanske en gång till
Jag har inget val, jag måste välja
Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting

Känns som jag är gjord utav sand
Jag bygger högt och rasar ibland
Hittar mig nån helt annanstans
Där jag kan börja om, starkare imorrn
Känns som jag är gjord utav sand
Jag bygger mina murar för hand
River dom och testar mig fram
Så jag kan börja om, större nästa gång

Helt ärligt, finns det nån som är hel?
Helt ärligt, finns det nån som aldrig nånsin gör fel? Helt ärligt, finns det nån som lyckats leva lyckligt med ett yttre gjort utav sten?
Helt ärligt, helt ärligt…”

Kan vi verkligen veta någonting? Är det verkligen någon idé att bygga murar runt sig, som man tror ska skydda en? Kan vi skydda oss? Isåfall mot vad? Vad är det vi egentligen är rädda för? Livet?

Många frågor dök upp under morgonens långa skogspromenad. Jag märker hur mycket lättare livet är att leva när jag släpper taget om kraven på mig själv och de krav jag tror att andra har på mig. När jag låter mig få vara den jag är, utan att behöva prestera, behöva bevisa för nån annan, vara duktig eller bäst för att duga. Det är bara egot som säger och tycker det… men det är såå lätt att gå på det och tro på det… fast det egentligen bara är tankar och fantasier. Jag har trott på egot och låtit det styra mig så länge jag kan minnas, tills jag en dag förstod och insåg att jag fört mig själv bakom ljuset i hela mitt liv. ♥️

Denna insikt kan komma till en på många olika sätt (lika många sätt som det finns människor tänker jag) så det finns liksom inget facit. Du måste själv vara nyfiken. Eller så tycker du om att leva ”lyckligt” omedveten. Vi är alla olika. Många tycker säkert jag är både konstig och annorlunda, men vet du vad, det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag lever det liv som passar just mig, just nu och jag njuter av det så mycket jag bara kan, men det är ok att även känna ledsenhet, litenhet, ilska, skam och sorg ibland. Att vara stark och svag och allting däremellan. Allt är ok och är en del av livet. Kom ihåg det. ♥️

Så vad känner du? Vill du köra på i gamla upptrampade, trygga och invanda hjulspår år efter år, kanske med en mur runt dig eller är du nyfiken på nåt annat i ditt liv? Vill du växa och utvecklas? Vill du prova nåt helt nytt? Vill du uppleva mer? Det är bara DU som vet detta och det är bara DU som kan göra något åt det! ♥️

Sommaryogan vid Simsjön är i full gång och denna veckan blir det onsdags eller fredagsmys beroende på vädret.. så håll utkik på mina sidor! Där kan du få en möjlighet att stanna upp och reflektera, att få vara nyfiken och prova något nytt, kanske utanför din komfortzon..! 😍

Må så gott och glöm inte att det är här och nu som livet faktiskt sker och att försöka se och möta allt som att du gjorde det för första gången, med nyfikenhet och med en nybörjares ögon.

Njut av din dag 🔆🤗