Bortvald & övergiven

Jag har skrivit om detta ämne förut, men känner att det är aktuellt hela tiden och kanske mer nu än någonsin. Jag tror och upplever själv att det inte finns något mer smärtsamt och skamfyllt än att känna sig bortvald och känslan av att vara övergiven. En känsla jag upplevt många gånger under mitt liv, både som barn och som vuxen. En känsla som skapar både otrygghet, osäkert, ensamhet, sorg, smärta, skuld och även mycket skam.

Men varför är det så skamfyllt att prata om detta som så många upplevt och upplever? Både i partnerrelationer, vänrelationer och olika jobbrelationer kan man bli bortvald. Men visar det verkligen att det är något fel på mig som blir bortvald, som vi ofta tror och tänker? Kan det vara så att de som väljer bort faktiskt bara gör oss en tjänst? För vem vill vara i en relation där man inte tillfullo är uppskattad och omtyckt för den man är? Eller på ett arbete där man inte är på den platsen man egentligen ska vara?

Jag tror att allt har en mening och att vi alltid har något att lära av livet och av allt som sker och av alla vi möter. Att allt faktiskt sker av en anledning. Livet kanske vill visa oss något eller leda oss någon annanstans. Jag har istället för att rata den/de som gjort mig illa till mods, istället försökt se dem som mina lärare och se att de är här för att lära mig något och jag har faktiskt även sagt det till några. Att försöka se att de triggar något i mig som inte är läkt, ett sår som kanske funnits där sen jag var barn (eller från något annat liv..). Något som jag kanske behöver titta på och jobba med, vilket jag har gjort under många år nu och verkligen insett att det är så. Och jag triggar säkert något i många andra också… Vi är en spegling av varann helt enkelt, så därför behöver vi varann för att se och upptäcka saker i oss själva.

När jag väl landade i denna insikt så skapade det en större trygghet i mig själv, en känsla av att duga som jag är och känna mitt eget värde. Det finns inga rätt eller fel, inget som är bra eller dåligt, allt beror på hur jag själv väljer att se på livet och på mig själv.

Så att ge sig själv tiden att reflektera, att jobba med sig själv i terapi och samtal, att i mötet med andra våga lyfta frågor som skaver och saker som får oss att må dåligt kan ge oss massor! Alla går omkring med i stort sett samma känslor som du.. du är inte ensam. ♥️♥️

Sorgsen

Jag har känt mig både ledsen och sorgsen någon vecka.. vet inte om livet och två tuffa år har kommit ikapp mig eller om det är allt som pågår i och runt mig i världen, men jag behöver egentligen inte förstå eller veta varför, bara tillåta mig att känna och acceptera att det är så här just nu. Och med vetskapen om att allt faktiskt förändras, så känns det inte lika tungt.

Jag vet att vi alla har toppar och dalar i våra liv och att det bara är så. Jag vet att man inte kan vara på topp jämt. Just nu känner jag mig ledsen över att inte kunna få jobba som jag brukar i yogan, med att kunna assistera, justera, tycka, dra och massera… och framför allt få krama mina yogaelever. Jag känner mig ledsen över att behöva ställa in och flytta evenemang jag planerat och ordnat med. Jag känner mig ledsen över att behöva betala tillbaka pengar jag så väl behöver i mitt företag. Men jag visste inte att detta skulle påverka mig så mycket..

Pengar har aldrig varit ett problem i mitt liv tidigare. Inte för att jag någonsin varit rik, men jag var ganska sparsam som barn och har aldrig känt mig i behov av så mycket materiellt och inte haft så mycket tankar på just pengar och inte heller varit i så stort behov av dem som vuxen heller. Men jag vet inte vad det är som triggas i mig nu när jag får betala tillbaka… Kanske är det för att jag känner mig mindre värd… kanske är det för att det skapar oro av att inte veta och ha kontroll över framtiden… kanske är det för att jag är rädd för och även känner skam över att vara beroende… jag vet inte..

Det är även en skam att visa mig sårbar och låg. Jag som alltid klarat mig själv, oftast varit stark och jag har kommit igenom tuffa perioder förut. Jag har då inte bett om hjälp utan fixat det själv med olika kurser i personlig utveckling eller så har jag helt enkelt gjort en massa annat och gjort mig upptagen för att kunna fly undan dessa jobbiga känslor. Men nu står jag här och känner mig mer ensam och sårbar än någonsin… Fast jag har en underbar och helt ljuvlig familj så känner jag mig ensam och otillräcklig…

Det är just den känslan jag ofta hade som barn, när jag bodde på landet och hade grannens hund och skogen som vänner, en stor trygghet, men det fanns ingen som jag kunde prata med. Jag har fått lära mig att klara mig själv och jag är egentligen rätt dålig på att prata om just det jag känner… Men det har jag bestämt mig för att bli bättre på och börjar med det mer och mer. Och jag får mer och mer tillfällen till att göra det också. Visst är livet förunderligt..! Det vi behöver öva på får vi ofta serverat att öva på, även om det känns tufft och jobbigt.

Så vad vill jag då förmedla med detta. Jo jag vill visa dig att det är naturligt att känna sig sorgsen och ledsen ibland. Det är naturligt att känna skam och rädsla ibland. Och att det är nåt vackert i att vara sårbar och öppen. Det finns inget vackrare än en människa som vågar visa hela sig, utan att försöka linda in och gömma det som är jobbigt i nåt rosa fluff.. Jag står för att jag är en människa med mycket känslor och att det just nu finns mer jobbiga känslor i min kropp än vanligtvis och att det är ok. Och kom ihåg att du är inte ensam och inte jag heller, vi har alla varann. ♥️♥️

Tack för att du läst och jag vet att allt är som det ska just nu och att ”this too shall pass”. Och under tiden tar jag hand om mig själv lite extra och försöker vara mycket i naturen, i närvaro och att vila och läsa. Och jag fortsätter jag min vandring genom livet och då mest genom skog och mark, andas och upplever livet. Det hjälper mig mycket att vistas i naturen och att meditera. 🙏🏼✨

Jag önskar dig allt gott 💗 och avslutar med några vackra bilder från vår underbara vandring vid Hindens rev idag!